Nicci

Hej mina fina!

Jag måste verkligen få dela med mig av något otroligt fint som hände i dag. Ni som känner mig vet ju hur mycket jag älskar sushi, det är liksom inte bara mat för mig, det är ren och skär lycka på en tallrik. Och i dag, precis som så många andra dagar, blev det sushi till lunch på mitt absoluta favoritställe.

När jag får maten och står där redo att gå, så säger hon som jobbar där plötsligt mitt namn, “Nicci, vi vill jättegärna ge dig det här.” Och så räcker hon över ett kort till mig, med en viss procent rabatt. Jag blir såklart jätteglad, tackar massor och går därifrån med ett leende på läpparna. Tänker för mig själv: Gud vad gulligt, vad fint ändå, rabatt på nästa köp, vilken grej.

Men.

När jag kommer hem och vänder på kortet… då inser jag att det inte alls bara gäller nästa köp. Det gäller hela tiden. Hela året. Alltså… va? Hur gulligt är det ens? Hur jäkla fint? Jag får äta sushi billigare i ett helt år. Bara en sån sak kan ju göra vem som helst löjligt glad, men för mig? Jag blev på riktigt rörd. Tårarna är nära bara av tanken. Sånt där värmer rakt in i hjärtat. En så otroligt fin och oväntad present ❤️

Kvällens planer blev inte riktigt som tänkt. Det som skulle bli en kväll med godis, chips och skräckfilm tillsammans med en tjejkompis blev inställt. Men vet ni vad? Det är också okej. Så kvällen får bli godis, chips och skräckfilm, fast i mitt eget sällskap. Ibland är det rätt skönt det med. Lite egentid, lite tryggt mörker i soffan och något riktigt läskigt att titta på.

Jag kan inte heller släppa hur magisk kvällen var i går på jobbet. Jag delade den med en kollega och en helt fantastisk människa som bara sprider en sådan trygghet och ett lugn. En sån där person vars själ känns genomsnäll rakt igenom. Ni vet, en människa som kan vara helt okänd,  men så kliver hon in i rummet och man bara känner ett stort, varmt wow. Sådana möten gör något med en. De stannar kvar. Tack livet, tack så hemskt mycket för alla otroliga människor jag får möta. Jag är så tacksam. Tack tack tack.

Och generellt känner jag bara att människor man möter nu för tiden är så… fina. Otroligt fina. Varannan vecka är jag ute mycket eftersom jag har Albert, och nästan varenda människa man möter ler och hälsar. På riktigt, typ alla. Som hundägare stannar man ju också ofta och småpratar med andra hundägare medan hundarna får hälsa på varandra. De där små stunderna, ett hej, några ord, ett skratt, ett leende, de betyder mer än man tror.

Jag vet inte om det är något i luften, eller om det är jag som ser världen med lite mjukare blick just nu… men det känns som att Stockholm är gladare. Eller kanske är det jag som är gladare. Kanske smittar det av sig åt båda håll.
Oavsett vilket så vill jag önska er en riktigt magisk fredagskväll. 

Kram.