Nicci

God morgon fina ni!

Hoppas ni har vaknat till en ny dag med lite extra energi. I går hade jag en sån där dag som jag verkligen vill stoppa i hjärtat och spara. En shoppindag tillsammans med min bästa vän. En sån där dag som tyvärr blir allt mer sällsynt ju äldre man blir, när livet kommer emellan med jobb, måsten och ansvar. Men när de väl händer, då är de så otroligt värdefulla. En dag fylld av skratt, prat om allt och inget.

Nu börjar det verkligen märkas i butikerna att Alla hjärtans dag närmar sig. Hjärtan, rosor, röda toner och små presenter överallt. För mig betyder den här dagen faktiskt massor. Jag älskar kärlek i alla dess former, och även om jag tycker att varje dag borde få vara lite mer kärleksfull, så är det ändå något speciellt med att få stanna upp och påminnas om den. Kärlek till en partner, till vänner, till familj, och inte minst till sig själv.

Jag minns så tydligt en kille från när jag gick i skolan. Vi var  tio år gamla. Han hade smugit in ett hjärtformat kort med en personlig text i mitt skåp. En sån där liten, enkel men otroligt fin gest som jag fortfarande bär med mig. De där gulliga sakerna fastnar i hjärtat som varma minnen. Samtidigt vet vi ju att elaka ord och handlingar också fastnar, men som fula ärr. Just därför är det så otroligt viktigt hur vi använder våra ord, både i skrift och i handling. Att välja att vara snäll. Det kostar så lite men betyder så mycket.

Det blev såklart lite shopping också. Gina Tricot gör mig ärligt talat sällan besviken, speciellt inte när det kommer till byxor för oss med päronform. Det är verkligen inte alltid lätt att hitta byxor som funkar när man har långa, smala ben men bredare höfter, och där rumpan också ska få plats utan att det känns som att sömmarna ber för sitt liv. Så ännu ett par svarta byxor fick följa med hem… trots att min garderob redan innehåller alldeles för många svarta byxor. Men man kan väl aldrig ha för många? 

Efter shoppingen blev det asiatisk/mongolisk buffé, och vi satt länge och åt och pratade. Herreguuuud vad gott det var. Just nu är några i min familj i Thailand i en hel månad och lägger upp den ena “fried rice” bilden efter den andra. Jag blir så otroligt sugen varje gång jag ser dem. Det är något jag alltid äter när jag är i Thailand, och i går fick jag äntligen stilla det där suget lite grann.

Kvällen spenderade jag på jobbet tillsammans med en god vän, och hur mysigt är det inte när man har pass ihop med människor man verkligen tycker om? Jobbet blir något helt annat när man får dela det med vänner, skratta tillsammans och stötta varandra.

Just därför tycker jag att AW och tid utanför jobbet är så viktigt. Att få umgås, bygga relationer som går djupare än bara “kollegor”. Kollegor som blir vänner på riktigt. Jag älskar att bygga djupa vänskaper. Jag är till exempel med i en grupp på Facebook, “Onsdagsklubben”, där vi kollar på hockey och fotboll ihop. Vissa känner jag väl, andra knappt alls. Jag är inte med jätteofta, men bara känslan av att vara bjuden, att få tillhöra ett sammanhang, betyder mycket.

Jag har till och med börjat leka med tanken på att skapa en egen “onsdagsgrupp”. Där kollegor, vänner och kanske till och med gamla kollegor ses varje onsdag, äter ihop och bara umgås. Utan krav, utan prestation. Bara massa gemenskap. Herregud vad mysigt det hade varit.

Nu har jag bytt ut granar och jul till hjärtan, kärlek och vårpirr här hemma.

Kram.