Nicci

Hej fina ni,

Just nu känns det som att hela mitt liv består av siffror. Jag är helt uppslukad av förteckningar, årsredovisningar och deadlines som ska vara klara nu i februari. Ni vet den där tiden på året när allt ska sammanfattas, stämmas av och bli “klart”. Det är intensivt, men samtidigt ganska skönt när man vet att det snart är över. Det är inte mycket kvar nu, jag ser faktiskt ljuset i tunneln.

Mitt i allt detta praktiska och strukturerade så vandrar tankarna ofta iväg. Framför allt till mitt hem. Min älskade lägenhet. Min pärla som jag köpte i slutet av 2016. Och alltså… hur sjukt är det inte att det är tio år sedan i år? Tio år. Det känns både som igår och som ett helt annat liv.
Jag älskar min lägenhet mer än vad ord egentligen kan beskriva. Den är perfekt för mig. Det jag älskar allra mest är takhöjden på nästan fyra meter som gör att lägenheten känns så luftig och levande, trots att den är liten. Ljuset, rymden, känslan. Jag älskar det. Den ligger dessutom i det perfekta området, väldigt centralt och nära till precis allt. Allt jag behöver finns runt hörnet. Den är liten, ja, men den är så rätt.
Samtidigt har jag sedan förra året burit på en dröm. En dröm om att köpa större. Om fler rum. Om lite mer yta att leva på. Och när, eller om, min drömlägenhet dyker upp till försäljning så vill jag vara redo att slå till. Men då kommer vi till det där klassiska dilemmat, ska man sälja först och köpa sen, eller köpa först och sälja sen? Det mest kloka är ju att sälja först, även om det kan kännas läskigt. Och däremellan kanske bo i en hyresrätt. Där är jag ändå tacksam över att jag alltid har stått kvar i bostadskön, trots att jag äger min lägenhet. Ett så viktigt tips, verkligen. Stå alltid kvar. 

Men på sistone har jag också börjat fundera mer grundligt på varför jag egentligen vill äga. Visst, i längden kan det bli billigare. Men det är ändå avgift, ränta och amortering. Det är kostnader, oavsett hur man vrider och vänder på det. Friheten att få renovera och göra vad man vill är fantastisk, absolut. Men samtidigt, många hyresrätter idag är i toppskick. Riktigt fina. Så varför köpa egentligen?

Vissa hyresrätter i mitt område är helt fantastiska. Men… så kommer jag ändå tillbaka till min drömlägenhet. Den som finns i mitt hus. Alltså en bostadsrätt. Den ligger inte ute till salu än, men jag drömmer. Varje dag. Tänker, visualiserar, föreställer mig hur det hade varit. Samtidigt älskar jag min nuvarande lägenhet så innerligt mycket. Den är så vacker. Och det som gör det ännu mer speciellt är att jag faktiskt köpte den i blindo. Den var inte ens klar. Men jag gick helt på magkänsla. Och takhöjden sa allt. Köp. Punkt.

Och här sitter jag nu, tio år senare, fortfarande lika förälskad. Den är min trygghet. Mitt hem. Min plats i världen. Så min drömlägenhet 2.0 har väldigt mycket att leva upp till för att jag ens ska kunna tänka mig att sälja min pärla. Men ja… jag drömmer om några fler rum. Det gör jag. Samtidigt är jag så otroligt tacksam för det hem jag redan har. 

Det blev en tidig morgon för min del idag, så jag har redan hunnit med en hel del. Snart väntar en sushilunch innan jag tar tag i resten av dagen.
Jag önskar er en riktigt fin tisdag.
Kram.