Nicci

Jag var bara fem år gammal när jag för första gången fick se mer än bara Sverige. Min mamma tog med mig på en resa till Spanien, och även om jag då var liten så minns jag känslan. Det var som om en helt ny värld öppnade sig framför mig. Plötsligt förstod jag att världen är så mycket större än det man ser varje dag hemma. Det finns så många magiska platser där ute, platser fyllda av liv, färger, dofter och människor.

Sedan dess har resandet alltid varit en stor del av mig. Vissa platser besöker man en gång och minns med värme, men andra stannar kvar på ett helt annat sätt. Platser som nästan känns som ett andra hem. Platser man längtar tillbaka till om och om igen.

För mig handlar resor inte bara om att åka någonstans. Det är något mycket djupare än så. När jag reser lär jag inte bara känna nya platser, jag lär också känna mig själv på ett annat plan. Jag upptäcker nya sidor av mig själv, känner en frihet och ett lugn som är svårt att beskriva.

Genom åren har jag fått uppleva många av världens fantastiska hörn, platser jag länge drömt om att se. Från det där “hakuna matata”-livet i Tanzania, där allt känns lite mer avslappnat och nära naturen, till livliga Barcelona med sina färgstarka gator, otroliga byggnader och fantastisk mat.
Jag har också fått uppleva lyx och paradisliknande stränder på Zanzibar och Santorini. Santorini är en av de där platserna jag alltid återkommer till. Gång på gång. Det är något speciellt med ön, de vita husen mot det djupblå havet, solnedgångarna som nästan känns overkliga och känslan av lugn som infinner sig där.

Jag trodde länge att det inte gick att bli så förälskad i en plats. Men sedan kom Italien in i mitt liv. Och allt förändrades.
När drömmen om Italien till slut blev verklighet var det som att något klickade direkt. Jag blev helt fast. Förälskad i romantiken, historien och atmosfären i Rom. Det var inte alls som jag hade föreställt mig, det var tusen gånger vackrare. Staden kändes nästan som ett levande museum där varje gata berättar en historia.

Jag är en person som älskar att upptäcka livet. Att skapa minnen som stannar kvar i hjärtat för alltid. De där minnena som, när man tänker tillbaka på dem, får hela kroppen att pirra lite. Det är nog det jag älskar mest med att resa, känslan av att verkligen leva.

Det är också fascinerande hur livet ibland tar en till platser man aldrig planerat. Barcelona är nog den mest spontana resa jag någonsin gjort. Från tanke till att faktiskt vara där tog det bara tolv timmar.

Egentligen skulle jag inte alls dit. Planen hade länge varit Rom. Den resan hade jag sett fram emot i flera år. Allt var klart, väskan var packad och pirret i magen fanns där. Men bara några timmar innan flyget skulle gå kom beskedet, strejk i hela Italien. Flyget ställdes in.

Det kändes såklart tråkigt just då. Men samtidigt fanns pirret kvar. Jag ville fortfarande resa. Jag ville fortfarande upptäcka något nytt. Och plötsligt, nästan från ingenstans, befann jag mig i Barcelona. Helt spontant. Och det är jag så glad över idag.

Grekland är nog ändå det land jag har upptäckt mest av hittills. Jag älskar verkligen Grekland och drömmer om att en dag få se alla öar. Hittills har jag varit på Zakynthos, Mykonos, Santorini, Ios, Kreta, Naxos, Paros, Antiparos och Aten.
Men jag känner fortfarande att jag bara har börjat. Jag vill se mer. Uppleva mer. Jag älskar känslan av att öluffa mellan öarna, att varje plats har sin egen charm, sina egna små tavernor, stränder och solnedgångar. Det är utan tvekan några av de bästa resorna jag någonsin gjort.

Sedan finns det alla fantastiska städer runt om i världen som också har lämnat avtryck. Gdansk, Warszawa och Sopot i Polen. Budapest, som verkligen är en favoritstad. Köpenhamn som alltid känns så levande. Kilimanjaro i Tanzania, Playa Dorada i Dominikanska republiken, Cypern, Turkiet… och alla de där otroliga öarna runt Phuket i Thailand.

När jag tänker tillbaka inser jag hur många fantastiska platser jag faktiskt har fått uppleva. Och ändå känns det som att det finns så mycket kvar.

Samtidigt är jag lite bekväm av mig när det gäller resor. Jag återvänder gärna till platser jag redan varit på. Platser jag älskar. Platser där jag vet vad jag får.

Men ibland tänker jag också, tänk om det finns en plats till där ute som jag skulle kunna bli lika förälskad i som jag är i Rom eller Santorini?

Tänk om jag har missat något helt fantastiskt....

Och kanske är det just den tanken som gör att jag aldrig riktigt kommer sluta resa. Med vänner, med en partner, eller varför inte, helt själv igen. ❤️

kram.