Nicci

Jag hade tid klockan 10.00 idag för operation och jag valde att inte ha lugnande eller bli sövd då jag inte gillar att få sådana tabletter eller att bli sövd. Hur som helst, jag fick byta om till operationskläder, mössa, rock och strumpor och fick sedan lägga mig i gynstolen inne i operationssalen där en läkare och sjuksköterska var. 

De använde ett verktyg för att fiffi skulle hålla sig öppen och för att de skulle se livmodertappen vilket gick väldigt fort, sedan får man två adrenalinsprutor för att man inte ska blöda så mycket plus att få bedövning så att man inte känner av när de väl tar bort en del av livmodertappen. 

Jag hatar att få adrenalin då jag tycker att det är obehagligt att känna hjärtat pulserar så mycket men det satt bara i några minuter och det kändes inte alls mycket att få första sprutan i livmodertappen. 

Jag och sjuksköterskan pratade på och jag märkte inte när de skar i mig. Jag hade en "platta" av något slag på hela låret för att man inte skulle få stöttar av verktyget de använde. 

Efteråt fick jag ligga i stolen i några minuter för att få tillbaka färg i ansiktet och sedan fick jag festis och kakor i omklädningsrummet för att återhämta mig, läkaren kom in och pratade lite om när jag får provsvaret och vad jag ska tänka på nu i en månad som det tar att läka. Jag får inte anstränga mig, träna, bada eller så, om fyra veckor får jag provsvaret och om 4 månader ska jag ta nya cellprover. 

Min upplevelse av det hela var helt fantastisk, jag var så nervös för ingreppet innan men det gick så bra. Vilka fantastiska personer som gjorde att jag kände mig så trygg där. Jag tog ett djupt andetag och sa "nu kör vi och efter tio minuter var jag klar. Och de lyckades ta bort en stor del av min" adrenalinsprutaskräck" också vilket var skönt. 

I dag ska jag vila, just nu känner jag inte av någonting förutom när jag är uppe och rör på mig. Men jag gjorde ingreppet för mindre än två timmar sedan. 

Och vad får jag när jag kommer hem, en kladdkaka med hallonfrosting av min underbara svägerska. Så god den var och hur gulligt av henne att komma över med det. Och tack mina fantastiska vänner och familj för er stöttning under hela den här resan, snart är den slut hoppas jag.