Nicci

Jag vet inte vad det är men jag har haft en period då jag varken klarar av jobba med människor som är i behov av vård eller djur. Det psykologiska klarar jag av bra men inte det fysiska sjukdomar dom har och att stå där helt handfallen och inte kunna rädda ett liv vare sig det är en människa eller ett djur. Ser jag någon skadad så är jag självklart en av de första som springer dit men det går liksom inte just nu att jobba med det vilket för mig är en stor sorg då jag verkligen älskar att vårda människor och det var därför jag utbildade mig som uska. Men sen tog det stopp, jag vet att jag inte är en läkare utan "bara" en uska men jag klarar inte av att känna mig maktlös för det var precis så jag kände mig när jag såg min mamma ligga nedanför trappan helt livlös och jag inte fick möjlighet att springa dit, göra HLR, göra allt i Min makt för att rädda hennes liv medan ambulanspersonalen höll på med henne, jag fick bara se på helt förskräckt, eller när hon låg i koma fyra dagar på sjukhuset. Jag hade ingen makt alls, eller när vi tvingades stänga av hennes respirator och hon somnade in. När olyckan kom ikapp några år senare klarade jag inte av den känsla av maktlöshet som totalt kom över mig. Jag är otroligt duktig på det jag gör och jag längtar tillbaka till att jobba inom vården. Jag gör drt inte för pengar, jag gör det inte för bra arbetstider, för vsrken det första eller andra existerar utan jag gör drt enbart för att jag vill hjälpa människor då det är ett av mina största call här i livet. 

Detta lilla djur som fallet som hamnade i Expressen slutade illa pga att det bara är ett ställe som har förfogan och det tillståndet att ta hand om djuret och djuret tvingades att avlivas pga att dom inte ville ta emot djuret vilket är fruktansvärt, att pga det så ska ett liv kostas, när det fanns andra möjligheter att fakriskt rädda det.