Nicci

Folk jämför sig så jävla mycket med andra hela tiden, framförallt vi tjejer. Jag har varit där också när jag var yngre, inte på ett elakt sätt mot någon annan än mig själv, det jag såg i spegeln kritiserade jag, men nu är det helt annorlunda, jag tittar mig själv i spegeln med ett leende och älskar det jag ser, mig. Jag har inte tid att se ner på mig själv eller andra utan lägger fokus på att utveckla mig själv som person varje dag, sänka krav, bli en bättre version av mig m.m. Jag gillar inte "folk som strävar efter titlar" eller när man får frågor som jaha nu är du uska, när ska du plugga vidare till sjuksköterska? 

Ehh? Först och främst, varför tar man för givet att jag ska plugga vidare? Vad är det för fel med att vara uska och kanske stanna där? Om jag väl blir sjuksköterska får jag väl frågan "jaha när ska du bli läkare"? Det är inte frågan i sig utan hur man ställer den. Folk strävar så jävla mycket efter "titeln" i sig.. Eller att ha det mest välbetalda jobbet, eller den senaste bilen, det ska liksom se bra ut utåt. 

Brinn för det du gör istället, köp det du vill ha utan att det är ett tänk "jag måste ha den fetaste bilen". Min drömbil är en dyr bil men jag hade likväl drömt om den även om det var en billigare bil. Min dröm har alltid varit att äga en Jeep Sahara, jag tycker att den bilen är den vackraste jag sett, jag har inte vetat vad en sån bil kostar först på senare tid. Blir den någon gång min får framtiden utvisa, men jag är nöjd med vilket som. Förstår ni skillnaden? Att sträva och att köpa något bara för prislappen, eller att bli något enbart för titeln. 

Köper jag något dyrare så gör jag det enbart för att jag tycker att det är snyggt och något jag verkligen vill ha. Jag blandar extremt mycket. 

Här är den magiska jackan ifrån h&m.