Nicci

Jag vet inte hur jag ska börja det här inlägget och jag har flera gånger suddat ut ord efter ord och börjat om. Ibland är det läskigt att skriva även för en som är van med ord sen den dagen hon lärde sig att skriva, även om ord är en stor del av mig så blir det ibland svårt, riktigt svårt att sätta ord på saker och ting. Att sätta ord på känslor är nog bland det svåraste som finns. 

Jag tar några djupa andetag och greppar tag om min penna (tangentbordet) så låter jag bara det som kommer ut komma ut. Ursh det känns som att man sitter på en arbetsintervju och ska beskriva sig själv som person, "berätta om dig själv" ehh. Ja vem är jag? Är det bara jag som tycker att den frågan nästan är helt omöjlig att svara på även fast man vet vem man är? Vad säger ni? 

Förut va jag vilsen, jag visste inte vem jag riktigt var, eller jo det har jag nog alltid vetat men då var jag vilsen..Jag har aldrig hittat hem så mycket som jag gjort nu. Jag har verkligen hittat hem, jag måste bara lära mig att slappna av, att våga släppa taget om att "alltid vara beredd på det värsta" för jag kan inte vara beredd på allt.. Jag kan inte vara en "scout" hela tiden som alltid är redo. Jag måste börja lita på livet igen. Andas Nicki. Slappna av. Slappna av nu. 

Jag säger alltid åt er mina läsare att ta vara på livet och tiden på bästa möjliga sätt, slösa aldrig bort det. Lev verkligen här och nu och släpp onödiga tankar "tänk om" och våga lita mer på livet. Lever du det liv du önskar att du levde? Om inte, varför? Men om du istället skapar det liv du vill leva då, hur underbart skulle inte det vara? .Greppa tag i pennan nu, i ditt liv är det du som har huvudrollen, du gör dina egna val, du gör dina egna handlingar, du skapar ditt eget liv. Följ kärleken, följ ditt hjärta, följ dina drömmar, följ den just du är och vad du vill ha ut av det här livet.