I found me the day I lost You đŸ€

Jag vet inte vilken dag exakt det var. Kanske var det nĂ€r jag stod dĂ€r högst upp i trappan och sĂ„g dig ligga livlös lĂ€ngst ner, nĂ€r mitt hjĂ€rta gick i miljoner bitar och smĂ€rtan var sĂ„ outhĂ€rdligt sĂ„ jag skrek rĂ€tt ut, ett skrik jag aldrig tidigare hört, ett skrik av ett hjĂ€rta som gick sönder. Fyfan vad ont det gjorde att se dig. 

Eller var det första dagen pĂ„ civa nĂ€r du lĂ„g dĂ€r med alla slangar och du "sov" pĂ„ ett konstgjort sĂ€tt försatt i koma, jag ville vara vĂ€cka dig men det gick inte, du vaknade inte. 

Eller var det den dagen dĂ„ vi stĂ€ngde av din respirator och du somnade in med din hand i min och jag sprang ut i sjukhuskorridoren och bröt i hop. 

Jag vet inte nĂ€r exakt det var men jag vet att nĂ€r jag förlorade dig, dĂ„ hittade jag mig. Jag var tvungen att överleva och pĂ„ nĂ„got sĂ€tt hittade jag en kraft i att bygga upp mina trasiga bitar frĂ„n din olycka och hittade mig. En ny bĂ€ttre version. Det lĂ„ter kanske sjukt men jag blev en ny bĂ€ttre version av mig. Allt med mig blev djupare, mer Ă€kta Ă€n nĂ„gonsin tidigare. Jag kan grĂ„ta av lycka över smĂ„saker. Jag tar verkligen ingenting för givet. För jag vet hur livet kan förĂ€ndras pĂ„ den dĂ€r sekunden. Hur det kĂ€nns att förlora den som stĂ„r en nĂ€rmast. Den personen man alltid trodde skulle finnas vid sin sida, för det hade alltid varit sĂ„. Sen nĂ€r det sker helt ovĂ€ntat och man stĂ„r ensam kvar sĂ„ förstĂ„r man ingenting.

Man gÄr igenom sÄ mycket kÀnslor och sorgeprocesser och med det, hittade jag mig. Jag utvecklade mig genom detta. LÀrde kÀnna mig pÄ nytt, som jag skrev tidigare. PÄ ett djupare plan.


VĂ€rlden blir vackrare för jag tar mig tid att se det vackra, jag utforskar livet och mig i varje steg jag tar. Jag öppnar ögonen och ser allt klarare Ă€n förut. Det Ă€r NU jag lever, det kan förĂ€ndras pĂ„ ett ögonblick. Jag blir lycklig nĂ€r mina drömmar uppfylls men samtidigt blir jag otroligt lycklig bara över smĂ„saker. Jag ler och jag har mĂ€rkt att mĂ€nniskor ler tillbaka. Ibland kommer sorgen ikapp och jag vĂ€nder bort min blick för jag vill inte att nĂ„gon ska se mina sorgsna ögon, jag jobbar pĂ„ det. Men min person fattas mig. Hon skulle dö nĂ€r hon var gammal. Inte nĂ€r hon var ung. Jag fick aldrig sĂ€ga hej dĂ„ till henne, inte ens vara beredd pĂ„ att hon skulle dö. 

Ett bra tag efter hatade jag trappor för det var en pĂ„minnelse av hennes fall som till slut kostade hennes liv. I dag gĂ„r jag i trappor men kan inte lĂ€ngre tillĂ„ta mig sjĂ€lv att kĂ€nna varken hat eller ilska som jag gjorde förut. För jag har inte tid med det. Jag vill kĂ€nna kĂ€rlek och leva livet med de mĂ€nniskor som jag har i mitt hjĂ€rta och som finns kvar. Du finns Ă€ven kvar i mitt hjĂ€rta. Ta till vara pĂ„ varenda sekund av det livet har att erbjuda mig. Sen finns det alltid "dom" mĂ€nniskorna som inte kan unna andra kĂ€rleken, som ska förstöra pĂ„ ett eller annat sĂ€tt och till er vill jag bara sĂ€ga ursh. SĂ„dana mĂ€nniskor Ă€r jag noga med att hĂ„lla mig lĂ„ngt ifrĂ„n. Jag tĂ„l inte sĂ„dana typer alls. Inte ens mĂ€nniskor som hĂ„ller pĂ„ med mĂ€nniskor som Ă€r upptagna, mĂ€nniskor som Ă€r otrogna och liknande. 


Mitt stora issue i livet Ă€r tiden. Jag Ă€r livrĂ€dd för att nĂ„gon ska leka med min tid pĂ„ jorden dĂ„ jag bara vill göra det bĂ€sta av min tid. Slösa aldrig bort nĂ„gon annans tid. Gör inte det. Va inte otrogna. LĂ€mna om ni inte vill vara med personen. Förstör aldrig nĂ„gon annans lycka. HĂ„ll inte pĂ„ med nĂ„gon som Ă€r upptagen, stĂ€ll dĂ„ ultimatumet till idioten, hon eller jag. Klarar inte mĂ€nniskan av det. LĂ€mna. Tiden Ă€r sĂ„ jĂ€vla dyrbar. Fyll den med kĂ€rleken som du vill ha. Fyll livet med fina minnen och skapa bra vĂ€nskapsband. VĂ€lj personer vĂ€l. Skapa ditt absoluta drömliv. LĂ€r kĂ€nna dig sjĂ€lv pĂ„ djupet, lĂ€r dig dina kĂ€nslor och hur du pĂ„ bĂ€sta sĂ€tt hanterar dom. Är dom skrĂ€mmande? LĂ€r kĂ€nna dom Ă€ndĂ„. Utveckla dig till den bĂ€sta versionen av just dig. Bara du kan göra nĂ„got Ă„t dig sjĂ€lv. 


Mammas olycka och död | |
Upp