Nicci

Även om jag "firade" min mamma ofta så maxade jag alltid på mors dag, jag gjorde det där lilla extra och jag saknar att kunna spendera tid med henne. Hon gjorde avtryck i alla hon träffade. Sorgen efter hennes olycka får man alltid leva med, det är jobbiga minnen och det tog något år innan jag ens klarade av att minnas alla fina minnen vi skapat genom åren. 

Mamma jobbade som fosterhemsmamma och mamma barnverksamhet där hon bedömde mammans förmåga att ta hand om sitt barn. Hon brann för att barn skulle få en bra uppväxt och tragiskt nog såg man väldigt trasiga barn. Jag hjälpte henne ofta och det var otroligt lärorikt, vilka kunskaper hon hade. Det var jobbigt att se när barn åkte tillbaka hem till sina biologiska föräldrar när man visste att de inte var kapabla till att ta hand om ett barn, det var mammas stora sorg och hon kämpade med att göra sin röst hörd. Socialen tänkte på mammans/pappans bästa och inte barnet bästa. Se bara på "lilla hjärtat" fallet. Nu hände inget dödsfall i mammas fall men bara att veta att barn man tagit hand om åker tillbaka till något trasigt och inte alls en bra miljö för ett barn och framförallt ingen trygghet. Det är fruktansvärt. Som hon kämpade för barnen och en sådan påverkan hon hade på dom när de bodde hos henne. 

Att jobba som fosterhemsmamma är ett speciellt jobb, hon jobbade 24/7 vilket innebar att barn kunde komma akut mitt i natten till henne, vilken tid som helst på dygnet. Hon var även jourmamma där barn kom akut till henne i väntan på ett placeringshem/fosterhem. Det krävs mycket för att biologiska föräldrar ska förlora rätten till sitt barn innan socialen tar dom och bär det yttersta ansvaret för barnet även när barnet bor hos fostermamman. Det är soc som bestämmer om och när barnet ska tillbaka till sina biologiska föräldrar. 

Att vara den där trygga famnen när ett barn slits från sina föräldrar, en miljö som barnet är van med och komma hem till totala främlingar, det är nog jäkligt tufft. Men tyvärr nödvändigt. Då måste man göra allt för att trygga barnet. Ge barnet den miljö som alla barn ska ha. Inget barn ska växa upp i en dålig miljö, inget barn ska växa upp utan den där tryggheten. 

Jag minns alla gånger vi var på gröna lund på familjehemsdagen som var abbonerad bara för familjehem en gång om året och träffade på andra, familjehem som man lärde känna med tiden och även barn som en gång i tiden var på jour hos mam. S, eller när jag följde med på möten, migrationsverk, hämta och lämna barn, var med när de biologiska föräldrarna kom på besök, vissa stunder var okej, som gröna lund eller fina stunder vi skapade för barnen, när vi åkte och lekte på lekland, badade, tom tits eller liknade. Sen var det stunder som skar i hjärtat, när barn får ångestattacker över att träffa sina föräldrar, när folk är aggressiva, jobbiga miljöer, barn som skakar av ångest och panik och man bara får håller om dom för att lugna do. . Jag fick uppleva otroligt mycket, det var extremt lärorikt och man utvecklades otroligt mycket av allt man fick se. Mamma gick på massor av utbildningar för att bli fosterhemsmamma, hon lärde mig en hel del. 

På senare tid höll mina föräldrar föredrag för andra fosterhemfamiljer och var även med i reportage i tidningen några gånger. När mamma omkom i en olycka så fylldes hemmet med blommor och sorg från flera olika kommuner, från socialen. Många barn förlorade sin fosterhemsmamma, jag och mina syskon förlorade vår mamma. Hon var och är en hjälte i vårt samhälle och kunskapen hon lärde mig bär jag med stolthet. 

En låt jag hade på mammas begravning var Ken Rings låt "Du och jag". Det var verkligen hon och jag. Fyfan vad jag saknar min ängel.