Nicci

Hösten är en storfavorit för mig. Naturen blir som en saga med prasslade löv, massor av färger och frisk härlig luft. I går tog jag med Albert till en av hans favoritplatser, hundöarna på Drottningholm. Jag tror inte att jag har varit där på hösten tidigare. Bara vintern, våren och sommaren. Det såg ut som ett sagoland. Det var så vackert att jag hade svårt att åka därifrån. Men vi gick iaf runt där i två timmar och Albert fick springa och busa på än. En hel ö för dig själv. Han var supernöjd. Det är ett tips till er som har hund, ja även er som inte har hund att besöka hundöarna. Kanske ha en mysig dejt där sittandes på en bänk och dricka varm choklad och äta bullar 🥰

Sen var det dags för jobb och kalasfirande. Det blev lyckat. Det bjöds på god mat i en bohemkänsla, bor man litet får man äta middag på golvet när man är många. Jag klagade inte, tvärtom. Jag älskade det. Jag var igång sedan tre på natten så när klockan var nio på kvällen däckade jag.

I dag har jag bokat in tre jobbmöten och väntar nu på mitt sista möte. Alltså vilka människor jag får träffa, vilka historier om deras liv jag får höra. Att även få kontakt med en apatisk människa var helt otroligt. Alla bär vi på någon jobbig historia om vårt liv, alla har sitt bagage som gör oss till dom vi är. Och att bara lyssna och se andra människor gör otroligt mycket.

Jag får höra så många historier från människor. Oftast rinner det tårar. Jag träffade en vacker ung tjej idag med det vackraste hår jag någonsin sett. Att höra hennes livshistoria var så gripande att jag önskar ibland att jag var journalist eller författare och kunde skriva om alla dessa livshistorier på ett bra sätt. Hur som helst så tvingades hon att bära slöja. Hon hade inget val. Tills hon blev fri. Hon var så vacker. En slöja borde vara ett eget val att bära. Inget någon ska tvingas att ha. 

Att sen få höra från den apatiska kvinnan att jag är välkommen tillbaka och när hon sa att mitt hår var så vackert (inte vackrare än din dotters hår sa jag) då värmde det i hjärtat.