Gott nytt år 🥳

God morgon sista dagen år 2022. Även om det inte blev många timmars sömn i natt känner jag mig pigg och glad i dag. I går var jag lite nere men i dag mår jag bra.

I går blev det middag med min bror och hans tjej, hemlagad pizza med bland annat pesto och fetaost på. Jag hade nästan glömt hur gott det är med pesto. Vi snackade i några timmar innan dom skulle iväg på bio. Det var länge sedan jag var på bio och det var något jag gick på varje vecka förut. Jag tycker att det är supermysigt, sen är det inte helt fel med biopopcorn. Fast jag var på bio i somras, utomhusbio i Tanto vilket var en av de mysigaste upplevelser jag någonsin haft. Inte nog för att jag är uppväxt kring Tantolunden utan också själva romantiken med just utomhusbio. Ni kan ju gissa vad jag kommer att göra i sommar. Första gången jag såg en utomhusbio var efter en kvällspromenad på Santorini för några år sedan. Efter det har jag drömt om att få uppleva det vilket förverkligades i somras. Jag var så lycklig den kvällen Nästa steg är väl utomhusbio i bilar. Det var så mycket kärlek och närhet bland folk, jag älskar sånt. Nog om det nu.

 

Vi snackade även mycket om resor igår och de villa ha lite tips på städer i Europa som man bara måste besöka. Jag är väldigt berest men just storstäder är något nytt för mig sedan några år tillbaka. Jag rekommenderade dom varmt att besöka Gdansk i Polen, Barcelona är också jäkligt mysigt och maten i Spanien är gudomlig. Sen får vi inte glömma en av mina favoritstäder Budapest. Aten är fint det med. Undra om jag inte nämnt alla storstäder jag varit i nu. Warszawa och Köpenhamn med, det sistnämnda är en riktigt vacker stad. Istanbul har jag inget minne från. Utöver storstäder har jag mest varit i Thailand fem gånger, nio öar i Grekland och sedan på äventyrsresa i Tanzania. Jag har lite svårt för de övriga resorna jag gjort som till Dominikanska Republiken där man var instängd på ett hotellområde (jag vill uppleva platsen jag åker till) Bulgarien gillade jag inte alls, för mycket turister och äcklig mat, jag läste åtta böcker på den resan, Spanien, Cypern och Turkiet är väl, ja okej men inget märkvärdigt. Vart har jag varit mer, Zanzibar är otroligt mysigt. Länder som ståg högst upp på min resedrömlista är Italien, Norge, Österrike (halstatt) något mer land i Afrika, Portugal och USA.

När vi gick en kvällspromenad i går så blev jag plötsligt sugen på sushi som jag för övrigt alltid är sugen på så jag kunde inte motstå att köpa med mig lite sushibitar hem. Det chilimajo och rostad lök. Mums.

Sen reflekterade jag över detta år. Jag grät över saker, jag skrattade över saker, jag log över saker och insåg hur mycket som kan hända på ett år och hur fort ett år går och sen undrade jag över hur 2023 kommer att se ut, alla kapitel, alla minnen. Allt man kommer att få uppleva. Så spännande.

I dag kommer Albert hit efter mer än en vecka hos sin husse. Som jag längtar efter min pälskling. Ikväll blir det parmiddag för att fira in det nya året. Det blir trevligt.

Hej då år 2022 och hej år 2023 🥳 gott nytt år.

 

31 december, 2022Nikys Lämna en kommentar

Vägen till vården 🙏

Allt började i slutet av december 2014. Jag hade precis kommit tillbaka till Stockholm efter att ha bott i norrland i två år. Vad skulle jag hitta på nu, det hade jag ingen aning om. Då fick jag frågan om att börja jobba inom vården, jag tackade ja till jobberbjudandet jag fick och i början av 2015 var jag redo för min första arbetsdag, och jag älskade det. Många gånger var det slitsamt, många gånger kände man sig hjälplös, många gånger kom tårarna av att se någon må så dåligt, men man fick så himla mycket tillbaka. Jag hade hittat min plats, jag visste nu vad jag ville jobba med i förmodligen resten av mitt liv.

År 2018 började jag min utbildning för att bli uska, det var väldigt intressant och lärorikt, både de praktiska och de teoretiska uppgifterna. Att lära sig att ta blodprov, kolla av puls och blodtryck, göra hlr tills man nästan var helt slut i armarna, det var tungt. Jag gjorde prov efter prov efter prov och ca ett år senare hade jag mitt diplom och examensbevis på att jag nu var undersköterska.

 

Att arbeta inom vården var ett av mina sätt att bearbeta sorgen efter mammas olycka och död. Nu skulle jag göra henne stolt. Ta hand om människor på bästa sätt. Till slut körde jag in mig i väggen och insåg att jag måste ta tag i sorgen på riktigt, jag måste ta hand om mig själv först, jag måste läka. I ett års tid höll jag på med traumabearbetning två dagar i veckan. Det var hemskt att höra sig själv berätta om olyckan, tiden på centralintensiven, och tiden efter. Förut har jag pratat om olyckan som om det vore en film, helt ärligt så förstod jag inte vad jag pratade om eller vad som hade hänt, och att det hade hänt min familj. Men när jag hörde mig själv förstod jag, en annan sorgebearbetning tog fart och det var tufft men jag var fast besluten att fortsätta, för jag ville tillbaka till mitt arbete inom vården. Jag ville få tillbaka mitt självförtroende över att jag kan ta hand om sjuka igen, det var ändå det som räddade mig mitt i sorgen, innan jag körde mig själv in i väggen, hamnade på botten och fick arbeta mig upp igen.

Min mamma har också arbetat inom vården, på Huddinge sjukhus. Det var innan jag fanns, innan hon arbetade inom brandförsvaret, innan hon blev jour och fosterhemsmamma. För mig känns det som en självklarhet att jobba som uska. Det är en stor del i vem jag är som människa. Mitt brinnande intresse är att människor och djur ska ha det så bra som möjligt, in i det sista. Jag är inte rädd längre att se någon människa dö för jag har sett min viktigaste person dö framför mina ögon, jag har hållit i en döende människas hand flera gånger. Men aldrig tidigare sett någon dö. Förutom min mamma.

I år tog jag steget och började arbeta som uska igen. Jag var nervös över att ringa en helt ny arbetsplats och fråga om jobb, det värsta som kunde hända var att de sa nej, men jag fick jobbet. Jag fick det, ett av mina absoluta drömjobb 🙏

Detta år var året då jag vågade bli uska igen, och jag är så jäkla stolt över mig själv. Äntligen. Äntligen. Jag lyssnade på mig själv lite för sent, jag tog tag i sorgearbetet helt och hållet och nu är jag tillbaka. Jag klarade det och för det är jag så tacksam.

Jag hoppas att du sitter där uppe bland molnen mamma och tittar ner på den här tjejen och är stolt över mig. Jag vill inget hellre än att göra dig stolt över mig. Du är med mig på axeln varje dag, i varje val, i varje handling jag gör. Du lever i mitt hjärta, du finns i min personlighet, jag ser dig i mitt yttre. Du är med mig varje dag, i varje glädje, i varje tår, i den jag är och i den jag vill vara.

Den dagen olyckan var framme kunde jag inte rädda dig, jag kunde bara maktlöst se på, jag är så ledsen för det. Att se dig ligga i respirator var bland det värsta jag upplevt, att inte kunna väcka dig. Men tacksam över att jag kunde vara vid din sida varje dag i fyra dagar, tacksam över att corona inte fanns då. Jag kunde hålla din hand när du somnade in för gott. Det är jag så tacksam för. Jag är tacksam för allt du lärt mig och fortfarande lär mig. Du är min och många flera absolut största förebilder. Fyfan vad jag älskar dig mamma 😥🕊️

Tack är 2022 för det här året. Så många nya kapitel och minnen. Tack 🙏

 

30 december, 2022Nikys Lämna en kommentar

Vad ska man säga… 😒

Margaux Margaux, hur tänker du?

Jag tror ingen har missat det Margaux gjorde när hon filmade en utslagen, blodig, full man som låg och sov utanför hennes dörr, där hon låter sin son på några år gå fram och peta på honom, de skrattar, lägger till ljudeffekter och hon lägger upp detta på sin Youtubekanal.

Hennes ursäkt i programmet hon var med i svtplay ”kan vi förlåta Margaux?” var att hon trodde att det var hennes kompis som låg där. Men hon la upp filmen två veckor efter att hon filmade och visste gott och väl om att det inte var hennes kompis.

Att sedan hämta sitt lilla barn och låta honom peta på denna man i detta tillstånd är för mig obegripligt, ett barn. Till och med jag som inte har barn fattar hur fel det är.

När en man är så berusad så går det inte att missa lukten av alkohol. Barn ska inte behöva se vuxna människor i det tillståndet. Barn och alkohol går inte ihop.

Att filma och lägga upp detta är inte okej någonstans och att sedan få tvtid för att rätt känslokallt be om ursäkt.. Why?

Hur långt får influencers gå med sina beteenden? Är saker och ting bara okej om man är en känd person med makt?

Influencers blir kända genom att till en början provocera på olika sätt, så långt att man till och med mobbar. Ju mer hat destu mer känd blir man, sen när man är så pass känd, ja då kan man använda den makten på olika sätt, följarna kan få en helt ny bild av en, då blir man plötsligt en person som pratar om hur fel det är att mobba. Allt handlar om att få följare, och i dagens samhälle verkar det inte spela någon roll på vilket sätt man lockar till sig dom. Bara genom att jag skriver detta och nämner Margauxs namn får hon mer tittare på sina sociala medier. Stundom provocerar influencers för att inte tappa sin följarskala, att skriva eller filma något som väcker uppmärksamhet. På fel sätt.

Folk vill inte läsa om min vardagliga vardag där jag träffar familj, vänner, jobbar inom vården. Det är inte speciellt spännande att läsa och ingenting som kommer upp på aftonbladet heller, det är inget som folk delar m.m. Nej det är ju först när man sticker ut på fel sätt som folk blir intresserade.

Vilka var populära i skolan, mig såg man inte för jag var nog i mångas ögon en blyg tönt. Det var först när jag höll i en cigg när jag var 14 år gammal som de populära såg mig, eller ja det såg ciggen och ville ha en cigg och då var vi helt plötsligt bästa vänner. Jag fick känna mig populär i drygt två veckor innan jag kom ner på jorden igen och tyckte att det var så äckligt att röka. Då var jag inte en av de populära igen, men det gjorde ingenting. Jag återgick till att vara jag. Tönten.

Hat skapar följare, hat skapar mer pengar för de som lägger ut fel material. Så är det bara och tyvärr kommer det att fortsätta.

Tänk att bryta den trenden, att låta bra material ta mer plats, ta över platsen över provokationsmaterial.

Följare tar efter influencers dåliga beteenden och skapar eget dåligt material för att de ser hur de lockar, för det är tyvärr så man tjänar pengar. Man blir mörkrädd.

Hemskt att se hur världen utvecklas, och speciellt inom sociala medier..

Bild tagen från svtplay.

29 december, 2022Nikys Lämna en kommentar

Va har du snap? 😱

En sak som jag har tänkt på i flera dagar nu är när min bror fick reda på att jag har snap. Jag skaffade snap i år och använder den i princip inte men det var en mening som han sa som jag inte kan glömma. ”det är bara ungdomar som har snap” och då började mitt hjärnkontor att tänka rejält. Är jag så gammal? Är jag för gammal för att ha snap? Den får tas bort idag, när jag får hjälp med att spara ner bilderna 😂

Det är bara att inse att man inte är en ungdom längre, tack bror, tack..

Så här är jag, en 36 årig unggammal dam, kärring, gumma, tant, kvinna, tjej. Jag måste ändå säga att fan vad jag älskar att vara 30 plussare. Ni som ändå inte har nått den här åldern, det bästa väntar. Jag fick antirynkkräm saker i julklapp och jag älskar även det 😂 livet som 30 plus är fantastiskt på många sätt och vis och alla ni som säger att bara männen blir snyggare med åren har fel, vi kvinnor blir bara vackrare och vackrare. Varje liten rynka, varje liten skavank gör oss unika och så jäkla vackra. Vi åldras både utifrån och även på insidan, vi blir klokare, mer erfarna, lär känna oss själva på helt nya nivåer, vi lär oss saker, vi lär oss så himla mycket om oss själva, om allt vi är med om. Allt är en lärdom, en utveckling, vårt liv.

Hur vi vill leva, vem vi vill vara. Blickar man tillbaka 15 år, 20 år, 1 år så är vi inte samma personer, jo till en viss del men vi utvecklas hela tiden på så många plan. Visst är det ändå häftigt?

Vad identifierar oss som människor? Det är våra val, våra handlingar, våra ord.

Nu har jag testat snap ett litet tag. Jag förstod aldrig riktigt grejen med det och jag får nog inse att jag är några år för gammal för det. Åter till vanligt sms och messenger. Det passar den här gammeltakkan alldeles utmärkt. Ju mindre appar destu bättre. Jag är fel generation. När jag var ung var man mer än nöjd om man bara hade en Nokia 5110 som man kunde ringa, smsa och spela snake på. Nu för tiden finns det alldeles för mycket appar att ladda ner…

 

 

 

 

28 december, 2022Nikys Lämna en kommentar

En rätt enfärgad garderob

God morgon. Det känns så konstigt att vakna upp, ta en dusch och sätta sig med jobb i soffan utan att ha tagit en lång morgonpromenad med Albert. Jag blir rätt lat när jag inte har Albert, han får mig verkligen att komma ut och röra på mig. Snart återgår vi till de vanliga rutinerna efter julledigheten.

I går gick jag i lite butiker, jag provade en massa fint men det slutade med att jag kom tomhänt ut från butiken. Jag är rätt ”tråkig” när det kommer till kläder. Jag har svårt för ”skrikiga” färger och kör med nyanser av svart, grått, vitt och beige. Så har det alltid varit. Fast jag föredrar mest svarta kläder. Jag försöker mig på lite färg när jag är utomlands och på högtider, thats it.

Jag hittade de skönaste svarta jeansen inne på HM i går som jag köpte, de satt riktigt bra och jag var nöjd och belåten med ytterligare ett svart plagg i garderoben. Det blev inte alls mycket shopping för min del, skönt, jag har tröttnat en hel del på att shoppa. Hur hinner man bära alla kläder. Svart fungerar jämt och är tidlöst.

Dessa jeans på bilden som jag har på mig är inte från hm.

 

Jag unnade mig en fantastisk god poke bowl på hawaiian poke, favorit. Jag funderade på hur mycket som har förändrats detta år och jag är ivrig på att se vad som händer år 2023. Livet är bra spännande trots allt, ibland vill man veta vad som komma skall men för det mesta är det otroligt spännande, man vet aldrig vad som händer. Det skrivs många nya kapitel och man lär sig otroligt mycket på vägen.

 

 

28 december, 2022Nikys Lämna en kommentar

Juldagen

Dagen i går spenderades med min killes familj. Det kändes som en till mysig julafton där det åts rester från dagen innan, ett riktigt julbord. Jag kan inte få nog av det, jag älskar att ha massa blandat att äta. Tapas är en storfavorit sedan jag var i Barcelona för fyra år sedan. Där blev det massor med smårätter varje dag till middag och en och annan paella som jag också älskar.

Juldagen i går var riktigt mysig. Julhelgen har med andra ord varit fantastisk och nu är det sista dagen på julledigheten men jag är nöjd. Förutom att jag saknar Albert som firar julen med sin husse i år. Men om några dagar får jag åter igen gosa med min vovve. Det blir lite korta och inte så märkvärdiga inlägg men imorgon är jag åter tillbaka. Njut av er ledighet och ta hand om er.

 

26 december, 2022Nikys Lämna en kommentar

Sluta gnäll så förbannad mycket…

I går kom jag 45 minuter tidigt till jobbet. Jag har alltid varit en person som gärna är tidig på jobbet, helst tidigast haha. Det har liksom alltid varit så för mig och på något sätt blir jag väldigt lugn av det. Jag hatar att komma för sent.

Så i går startade jag mitt pass klockan 07.00. Jag har hittills jobbat på en och samma avdelning (vi har fyra avdelningar) och det är jätteskönt. Jag vill lära känna varenda boende så att jag kan göra ett ännu bättre arbete och inte känna mig lite tafatt i vissa moment 🙈 jag har extremt, ibland nästan orimliga krav på mig själv. På gott och på ont. Jag måste förstå att det tar lite tid att lära sig ett nytt jobb.

Jag ska även utbilda mig i delegering så att jag får ge medicin m.m. vilket jag ser fram emot så mycket. Det var inget man fick när man blev undersköterska utan det är en annan liten utbildning som krävs även om jag har läst både medicin a och b.

Men fasiken så bra jag trivs. Vi är ett grymt gäng undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. Ett bra team på min avdelning. Att få assistera läkaren ibland är extremt lärorikt.

Jag har även med Albert på arbetet. Oftast ligger han inne på ett rum där olika ”chefer” sitter. Speciellt när jag är och vårdar. Men emellanåt så får han faktiskt vara med i själva arbetet. Det kanske är någon som är i livets slutskede och behöver den där lilla extra tryggheten, eller det sociala, även att vara en tröstande ”tass”. Jag arbetar på ett demensboende där hundar betyder så mycket för de boende, en stund att komma tillbaka till livet och verkligheten, få extra glädje och trygghet. De klappar och rår om honom. Och de lyser om de boende när det ser honom.

Ett av mina drömjobb hör och häpna är att få jobba inom vården med just dementa personer. Så jag är överlycklig över mitt jobb. Bland det bästa jag gjort är att utbilda mig till undersköterska.

 

Jag tycker att folk i allmänhet är gnälliga över sina jobb och till er vill jag bara säga att ja, vissa jobb är stressiga, vissa jobb är det full fart, vissa jobb kanske man inte kan ta rast just precis när man har sin rast, i vissa jobb kan man inte vara så noga med tid, i vissa jobb tar kroppen stryk, det är tungt, i vissa jobb är man underbetald. Det är så det är och vill man inte ha sådana jobb. Nä då ska man faktiskt söka sig efter andra yrken 🤷 och sluta gnälla så förbannat mycket…

8 december, 2022Nikys Lämna en kommentar

Ett sånt där inlägg om bara vardagssaker 🤗

I går efter sjukhuset unnade jag mig en hawaiiansk poke bowl. Det var jag värd efter två dagars fasta. Och den njöt jag av i säkert en timma. Jag passade även på att lämna tillbaka en del kläder jag hade beställt. Var inte alls nöjd med hur de satt, speciellt byxorna. Byxor blir oftast korta på mig och om jag köper större storlekar så blir dom alldeles för stora.. Jag tycker även att byxor för ”tall” , alltså långa personer kan vara för korta. Tips på en bra sida för att köpa byxor om man är lång? (174 cm)

Jag vill bara ge en stor creed till Ersta sjukhus för sjukt bra personal. Ni är helt fantastiska.

Denna dag startade som den oftast gör, en timme bus och lek med vovvarna och en timmes tjejsnack med min vän. Vi har alltid så mycket att prata om så att tiden bara flyger förbi. Jag älskar våra mornar.

Efter det packade jag ner massor av saker som jag skulle lämna på jobbet. Jag kan säga att jag var riktigt nervös att pappåsen skulle gå sönder. Vi tog en lång promenad dit och på vägen hem sedan passade jag på att ringa lite jobbsamtal. Det är ju så fint väder ute idag. Jag har redan hunnit varit ute i flera timmar.

 

Albert ligger på rygg med öppen mun och sover gott nu efter denna morgon. Jag var benhård förut med att inte ha hund i varken soffa eller säng (han får ej vara i sängen) men jag kunde inte motstå hundögonen till slut så jag la en filt i hela soffan för att skydda den och nu älskar han att sova i soffan. Här på bilden hann jag inte lägga tillbaka alla små och stora kuddar innan han intog soffläge. (Filten skakas varje dag). Men det är drömsoffan rossi från Mio. Den är den absolut mysigaste soffa jag har ägt. Tips. Den är i en drömmigt beige färg.

 

Gud det känns som att det var länge sedan jag bloggade, jag saknar att blogga flera gånger varje dag. Jag ska börja göra det igen. Efter januari. Jag vill ju blanda inlägg både om min vardag (de mindre intressanta inläggen) med massor av kärlek, tips, smaskiga saker, m.m. Och då vill jag lägga upp flera gånger varje dag. Bloggen är ändå min dagbok samtidigt som jag vill ge er massor av tips på saker och ting.

Ser så mycket fram emot december månad 🤗

6 december, 2022Nikys Lämna en kommentar