Vart tog tiden vägen?

För tjugo år sedan började den här tjejen gymnasiet där hon gick bild och form. Värdelös på att rita, och att dreja, jag lyckades aldrig göra en skål ens. Men tänkte, ja då får jag vara kreativ iaf vilket jag älskar. I text. Där träffade jag min bästa vän och vi är fortfarande bästa vänner i dag, tjugo år senare. Hur sjukt är det inte att jag började gymnasiet för tjugo år sedan när det känns som max tre år sedan. Jag har hunnit med mycket sedan dess, skapat otroliga minnen. Som har väglett och utveklat mig till den jag är idag.

Alla resor man hunnit med, backpacking i thailand, familjeresor till thailand, total fem gånger i thailand, västindien, alla storstäder i Europa, tre veckor öluff i grekland… jag har varit på totalt 11 öar i Grekland. Santorini är favoriten där jag varit fem gånger.

Efter gymnasiet fick jag jobb på Wallmans nöjen. Men det blev inte långvarigt, redan efter några veckor slutade jag då jag kom in på en utbildning jag ville gå på Nackademin. Tog min examen två år senare och köpte i denna veva min allra första lägenhet och flyttade hemifrån år 2008. Året innan, alltså 2007 tog jag mitt körkort.

Tre år senare träffade jag en gammal kille som jag hade varit tillsammans med när vi var barn och känt typ hela mitt liv. Problemet var att han bodde i norrland och jag i stockholm. Men varför inte prova på att bo i norrland tänkte jag, det hade jag ju aldrig tidigare gjort. Vi var tillsammans i ett år innan jag bestämde mig för att lämna Stockholm. Det var en helt annan värld. Rusningstrafik byttes ut till björnsafari på kvällarna då vi satt i bilen och åkte runt i norrlands djupa skogar, och håll i hatten, jag såg min enda björn i det fria då. Så häftigt. På vintrarna åkte vi massor av snöskoter och hör och häpna, jag har körkort för snöskoter. Under en bar himmel åkte vi fort på skoterlederna på kvällarna, wow vad mysigt det var. Det var mycket svenska band som kom dit och spelade, Björn Rosenström, Stiftelsen som jag sett ett flertal gånger plus massor av andra band. Två gånger om året var vi på marknader runt om och jag var faktiskt på min enda bandymatch, det var inte jättekul. Jag har fått uppleva näst intill 40 minusgrader, mängder med snö, sovit och även provat på att köra en långtradare. Det är så himla kul att åka lastbil. Nästan så kul att jag var nära på att ta lastbilskort.

2 år senare saknade jag stockholm och mitt liv här alldeles för mycket, det var ärligt talat tufft att flytta överhuvudtaget, det tog slut. Jag flyttade hem och tänkte, vad fan ska jag göra av mitt liv nu?

Då blev jag tillfrågad att prova att jobba inom hemtjänsten, och fastnade direkt. Jag påbörjade utbildningen till undersköterska 2017 och var klar i början av 2019.

I slutet av 2016 köpte jag min allra första egna lägenhet och fick vänta några månader på att den skulle bli klar då det var en nyproduktion, men sedan i början av 2017 fick jag äntligen nycklarna till den. Oj vad pirrig i magen jag var när jag satte nycklarna i dörren och fick se min pärla för första gången, takhöjden på nästan fyra meter var pricken över i et, vad jag älskar min pärla.

Jag träffade en kille genom gemensamma vänner, de försökte länge få oss att träffas och en dag tog vi saken i egna händer, vi hade någon gång tidigare träffats på någon gemensam fest och det visade sig även att han bodde två våningar över mig. Smidigt när vi senare flyttade ihop. Vi såg världens hörn, storstäder, safari i Tanzania, en resa som för övrigt var den mest häftiga resa jag någonsin gjort. Hur det blev just den resan? Vi båda skrev tio drömresor och vi båda hade skrivit safari i afrika. Det stod sedan mellan Kenya och Tanzania, och det kändes som att de flesta åkte till Kenya, ovh därför blev det Tanzania. Jag hade så ont i mina käkar efter den resan, jag kunde inte sluta att le, kontrasten från Sverige. Naturen, alla djuren, byarna, massajerna, allt. Så jäkla häftigt. Så här i efterhand är även det lilla propellerplanet från Arushas flygplats till Zanzibar så häftigt, trots att mina trumhinnor sprack och det gjorde så ont, och trots att jag är flygrädd så var det bland det häftigaste jag varit med om. Älskar Tanzania så har ni möjlighet att åka på någon resa, åk dit, Tanzania förändrade mig. Det var magiskt. Än i dag kan jag inte fatta att JAG varit DÄR. Känns fortfarande som en dröm.

Ett år senare hade vi sålt hans lägenhet och resan till att få mitt drömhus påbörjades, en resa som var så rolig. Vi budade på drömtomten, och vann. Sen började husletandet, till slut hittade jag mitt drömhus, 1,5 år senare flyttade vi in. På den här resan skaffade vi även en kungspudel vid namn Albert. Som i dag är 3,5 år gammal. Vi har separerat men vi har Albert varannan vecka var vilket fungerar alldeles utmärkt. Och jag bor i min älskade pärla.

I dag arbetar jag på ett demensboende sedan ett år tillbaka, och jag älskar verkligen det. Så himla underbart och det är en utmaning och tufft många gånger men herregud vad jag älskar det. När jag har Albert så är han också med på jobbet. Vilket är så uppskattat.

Albert är inte den första hunden jag haft, när jag var 15 hade vi en dalmatin. Sedan tog jag över familjens hund, en shih tzu, och när jag bodde i norrland så skaffade jag och mitt ex en jack russell.

Vad livet har lärt mig. VÅGA. Våga leva det liv du vill leva, våga utmana dig själv, våga prova på, våga göra saker du är rädd för (i mitt fall är flygning en rädsla, men tänk om jag aldrig hade gjort det, då hade jag inte sett världen så mycket som jag faktiskt har sett) och vilka häftiga platser jag sett.

Vart livet tar mig nu? Det är sånt man får se. Men jag är redo, redo för så himla mycket. Jag vill framåt, utvdekla mig själv till den bästa versionen av mig, jag har en dröm att göra en campervan och åka runt i både Sverige och i Norge. Jag har en dröm om att gifta mig med min framtida livskamrat. Jag har så många drömmar som jag vill uppleva nästkommande 20 år. Så himla spännande, mycket kan hända på bara ett år. Så vart är jag om exakt ett år från idag?

Ja det får vi se ❤️

Så mycket mer som hänt på dessa tjugo år, det här är bara lite av det.

En bild på mig och mina dåvarande pälsklingar sommaren 2013.

 

14 november, 2023Nikys Lämna en kommentar

Drömhelg ❤️

Hur kan jag ha haft en sådan tur att ha fått träffa de allra bästa vänner man kan ha. Den där familjen man väljer, de där vännerna som man aldrig vill vara utan. Jag är så himla tacksam för er.

En helg full med alla mina bästa vänner, mina gudbarn, mina bästa vänners barn. Massor av gofika, årets första pepparkaksbak, årets första tre små pepparkakshus. Jag har fått sett mina bästa vänners drömhus för första gången och herregud vilket vackert hus, inredningen, detaljerna, takhöjden, allt. Så himla vackert att jag fick en wow känsla i alla rum. Längtan efter att ha hus igen blev till en dröm. En dag har jag min egen familj, alltså sambo och min hund, och vi har skapat vårt drömhus. En dag. En dag får jag skicka inbjudningar till mina nära och kära och bjuda in till mitt bröllop. Få säga ja till min livskamrat som jag vill bli gammal med. Det är min absoluta drömresa här i livet.

Jag känner aldrig avundsjuka för mina vänner, självklart blir längtan större eftersom att de lever det livet jag själv vill ha men aldrig avundsjuka, mer glädje för deras skull och ett driv och en känsla över att man har rätt människor i sitt liv, man har rätt umgänge och de inspirerar mig till den jag också vill vara, vem jag är, hur jag vill leva mitt liv. Där man bara känner sig så hemma, då vet man att det är så rätt ❤️

Jag ser verkligen det jag har nu, som att jag aldrig varit mer klarsynt. Jag är så tacksam över det jag faktiskt har här i livet. Sen drömmer man självklart om saker men jag ser verkligen människorna, min hund, mitt jobb, min bostad. Och känner en sådan tacksamhet. Och att aldrig ta något för givet längre, att vara här och nu, i stunden, och glädjas över det jag har, och inte vara bitter över det jag inte har.

Jag önskar er en fin söndag. Själv kanske man ska följa med lillebror på sin första lägenhetsvisning. Åh vad roligt det är att gå på visning, jag har varit på så sjukt många visningar. Både när jag köpte min lägenhet (som jag för övrigt inte var på visning på då den inte var klar (nyproduktion), men på andra lägenheter innan. Sen på massor av husvisningar när jag skulle köpa hus. Typ varje helg i ett halvår. Följt med mina vänner på visningar. Och nu kanske jag ska följa med min bror på hans allra första lägenhetsvisning. Jag var exakt lika gammal som han (21 år) när jag köpte min allra första lägenhet, fast detta var evigheter sedan. Jag flyttade hemifrån år 2008. Jäklar vad länge sedan det var…. Och vad gammal jag känner mig nu. Haha.

Trevlig söndag. Kram 🪻

    

12 november, 2023Nikys Lämna en kommentar

En sista kram

Hade jag bara vetat att det var den sista kramen för alltid, hade jag kramat dig länge, ännu längre. Om jag hade vetat att det var det sista samtalet för alltid hade jag berättat igen hur mycket du betyder för mig, hur mycket jag älskar dig, att jag ska göra allt för att göra dig stolt över mig. Hade jag vetat att det var sista gången jag såg dig sprudlande glad, då hade jag skrattat med dig lite extra. Hade jag bara vetat att en timme senare så skulle du falla nedför en trappa och slå dig så illa att du aldrig mer vaknade upp och fyra dagar senare tvingas se dig somna in för gott. Så ung. Det kändes så fel att se en så ung människas liv slockna så enkelt.

Jag gick matt ut i korridoren efteråt och föll ihop, mina ben orkade inte längre, hela jag skakade. Jag bara satt där, stirrade, kände mig tom. Jag saknar dig. Jag saknar dig så in i helvete. Allt är så annorlunda, utan dig. Jag hade liksom aldrig tidigare varit utan dig. Och på ett ögonblick, i en olycka så förlorar jag dig. Jag var inte beredd. Det blir man nog aldrig. Men hade jag bara vetat så hade jag fått säga det jag behövde säga till dig.

Jag saknar precis ALLT med dig, ALLT. Allt som var du. Alla dina sidor. Jag saknar du.

En sista kram, den minns jag så väl. Åh herregud vad jag minns den. En timme innan olyckan. Du kramade mig med den där kramen bara en mamma kan ge, du pussade mig på kinden som du också alltid gjorde. Hjärtat. Den kramen finns alltid nära i mitt minne, i mitt hjärta. Jag önskar bara att jag kunde få känna den en sista gång på riktigt. Bara en enda. Det hade gjort så mycket. Din kram. Bara din.

Vackra otroliga fina människa. Du är den vackraste människa och det kommer du alltid att vara. Tack för att du är du, tack för att du har gjort mig till den jag är, tack för tiden jag fick med dig, tack för allt du har gjort och gör för mig, tack för dina kloka ord som vägleder mig genom livet, tack ❤️🕊

Jag älskar dig, men jag saknar dig så himla mycket 🥺😥

 

9 november, 2023Nikys 1 kommentar

Blond, dancing queen och samtal med prästen

Förlåt om jag gör er besvikna men… Jag har gått och blivit blond…. För ett kort ögonblick iaf. Haha.

I går hade personalen på min avdelning fixat lite ”fest”, det bjöds på gotta, sen hade vi peruker, dans och sjöng med de boende. Åh vad fint det var att få uppleva människor som annars är väldigt inne i sin sjukdom blomma ut och ta ton. Eller vara med och dansa, sitta och hålla handen och digga med i musiken. En riktigt bra aktivitet som sammanförde människor.

Vissa gick runt och ”tjatade” ”när blir nästa dans” är det redan slut”

Så nej, jag har inte gått och blivit blond, utan jag slängde bara på mig en peruk. Jag har kvar mitt 95 % bruna hår och 5 % gråa 😅

Den blyga Nicki som annars inte märks så mycket. Teaterapan i mig kommer fram i vissa stunder, som i går. Kontraster mellan att vara blyg, men ändå kunna bjuda på sig själv. Jag har alltid kunnat bjuda på mig själv och det var en av anledningarna till att jag blev uttagen som modell när jag var tonåring.. Blyg, men ändå en teaterapa 🤔 mhmmm. Hur går det ihop?

Det blev en riktigt bra jobbkväll.

 

I dag hade jag ett långt samtal med prästen. Kapellet ligger så vackert vid havet. Samtalet gick bra, det kom tårar ibland. Vilket var skönt. Att få gråta ut, prata ut, om känslor m.m. Det är verkligen så himla viktigt att våga komma nära sina känslor, för det är då bearbetningen kan börja på riktigt. Inte ignorera, inte lägga locket på, utan ta tag i det jobbiga. Göra något åt det. Och herregud vad det gör en stark inombords. Nu har jag gått på samtal med prästen kanske 20 gånger totalt och wow säger jag bara. Det har ingenting med kyrka, tro eller något sånt att göra. Ingenting sånt. Lite ”själavård” kanske man kan kalla det, som att prata med en psykolog typ.

 

 

9 november, 2023Nikys Lämna en kommentar

Jobbkväll, sugen på barn och trasiga människor

 

God morgon mina läsare och jag hoppas att ni mår bra. Jag hann inte blogga i går då det var full fart med att få iväg ifyllda blanketter till både kronofogden och pensionsmyndigheten (god man jobb) skicka tillbaka kläder, handla, sen skynda mig iväg på massage och efter det startade en jobbkväll på jobbet vilket var supermysigt, full fart på jobbet men jag hann även med djupa samtal mellan varven. Älskar mitt jobb så mycket.

Massagen var otrolig, rygg, ben och fötter. Jag tittar alltid när jag får massage för annars är risken väldigt stor att jag somnar och då får man ju inte njuta. Ibland ligger jag även och räknar minuter för att tiden ska stanna upp lite haha. Efter jobbet hade jag svårt att gå hem. Och i dag känns det att man lever, men herregud vad bra det känns ändå. Jag älskar att få massage. Man gör det alltför sällan dock.

Jag satt och kollade på youtubern TanbyKlara i morse och jag blir mer och mer sugen på barn. Men bara för en stund. Att kanske i framtiden bli jourmamma. Jag är inte sugen på att skaffa egna barn, konstigt nog. Men kanske ha barn på jour. Eller iaf bli kontaktfamilj, vara en trygg famn åt barn som har det jobbigt hemma. Jag vet ju hur allt sånt funkar eftersom att jag är uppvuxen med en mamma som var jourhem och fosterhemsmamma. Jag vet alla för och nackdelar, vad som krävs m.m. vi får se. Kanske någon gång i framtiden. Nu bor jag så pass litet så det skulle ändå inte funka men man vet aldrig vart framtiden tar en. Mitt hjärta ligger i att hjälpa människor, jag vill att människor ska få ett bättre liv. Må bättre, få bättre livskvalitet. Jag vill verkligen skapa en trygghet. Ja, vi får se om jag går fullt ut i min mammas fotspår. Just nu får jag hjälpa vuxna människor istället.

Tyvärr är det många trasiga människor i vårt samhälle, både barn, och vuxna. Jag tycker man upplever det mer och mer vilket är ledsamt. Mycket droger och skit också. Det känns som att samhället mår sämre. Drickandet börjar redan tidigt på morgonen i busskurer. Fler barn får det allt sämre hemmaförhållanden.. m.m. Alltfler unga människor hamnar hos kronofogden. Folk är otrevliga mot varandra, skriver massa skit. Folk trycker ner andra för att må bättre själva. Visst är det synd om mobbaren, för att den inte heller mår bra , men det gör det inte okej att mobba andra, få andra att må dåligt. Det är sån jävla fel väg att gå.

Jag vill göra en större insats i vårt samhälle. Men hur? Jag är volontär på djurens ö, jag är ställföreträdare, och jag är undersköterska. Men jag vill göra nått mer. Hur ska man få människor att må bra? Det räcker inte med att jag säger SÄTT ER ALDRIG HOS KRONOFOGDEN, TA INGA DROGER, UMGÅS MED VETTIGA MÄNNISKOR, DRICK MED MÅTTA, VA SNÄLL.. Jag kan säga det om och om igen, men hjälper det?? Påverkar jag någon till ett bättre liv genom att säga det?? Man blir som man umgås med, så umgänget är så himla viktigt. Viktigare än vad man tror för måendet.

 

8 november, 2023Nikys Lämna en kommentar

Fantastisk helg 💕

Nu tar jag en välbehövlig paus mitt i jobbet, i dag jobbar jag hemifrån och herregud vad ledsen jag blir att folk sätter sig i såna onödiga skulder. Helt sjukt. Jag hoppas att jag kan lösa detta iaf..

Hur som helst. Helgen har varit helt fantastiskt. I fredags mötte jag upp min väninna och mina gudbarn, dom kramarna jag fick när de såg mig var helt magisk. Sån lycka. Vi käkade pizza till lunch och sen åkte vi hem till dom och lekte med dockor, lekte affär och läste sagor i några timmar. Jag själv älskade att leka med dockor och barbie när jag var liten. Det var många många år sedan.

Sen hade jag och Albert en lugn myskväll hemma.

På lördagen blev det lunch med min andra väninna och min andra guddotter. Det blev husmanskost för hela slanten för min del. Så gott. Sen gick vi till parken en stund innan vi skiljdes åt och jag och Albert gick på en långpromenad tills det började mörkna då vi gick till kyrkogården för att tända lite ljus vid mammas gravsten. Det var massor med människor där eftersom att det var alla helgona. Så vackert med alla ljusen.

Jag höll på att få en katt över mig också. När vi gick längst min huslänga så kommer det något fallande med en kraftig smäll och landade precis framför mig. Herregud vad det lät. Det var en katt som föll från 4e våningen, och då har min lägenhet ca 4 meter i tak så det var högt, ett riktigt högt fall. Det lät som att hela katten gick sönder, men den klarade sig och sprang till porten. Jag och en till väntade till ägaren kom. Katten överlevde fallet. Älskade katt, herregud vad läskigt det var, och vilken smäll. Det gick så fort…

 

Sen fick Albert busa med sin tikkompis. Två gånger samma kväll. Vilket var mysigt. Nu har han fyra kompisar vi brukar träffa.

På söndagen lekte vi i skogen ett bra tag, sen på eftermiddagen kom husse och hämtade Albert då det är hussevecka nu.

En bra helg med mina trollungar, med min vovve, goda luncher och mys 💕 

6 november, 2023Nikys Lämna en kommentar

Alla helgona 🕊

Jag vet inte. I dag kommer tårarna om vartannat. Det känns tungt idag. Alla helgona dagen. Då är man inte ensam vid kyrkogården. Jag ska dit och tända ett ljus för mamma när mörkret har lagt sig. Då är det vackert där med alla ljusen som dansar i mörkret, för mamma, och alla andra som är begravda där 🕊

Men det känns tungt i mitt hjärta och den jag brukade ringa, och den jag helst av allt vill ha en kram av, kan jag varken ringa eller krama. Vi var så oerhört nära varandra, visst hade vi också perioder då vi tjaffsade, men i det stora hela var det liksom hon och jag…

Att se döden på det sättet, allt på centralintenciven i fyra dagar.. Att bara se sin favoritperson så skadad, ligga där, men ändå inte vara där. Det är tungt. Jävligt tungt. Och idag är det tungt… Fyfan vad jag saknar henne. Fan helvetes jävla skit. Så onödigt sätt att dö på. Och alldeles för ung..

Nä, det blir ett kort inlägg idag. Jag vill önska er alla en fin alla helgona dag, ta hand om er och era nära och kära. Älska, kramas, va snäll, ta vara på tiden, kramas igen, skratta, mys, lev, utvecklas framåt, bli den bästa versionen av dig, tro på godhet och kärlek, följ dina drömmar, lev ett bra liv, lev det liv du vill leva och kom i håg att alltid bemöta andra med vänlighet, oavsett 💜

Kram 🕊

 

4 november, 2023Nikys 1 kommentar

Jag saknar dig…

Ett fall, ett liv som slocknade, en smärta, en saknad, en tomhet.

Jag kan fortfarande höra mitt skrik när jag ser dig ligga där livlös längst nedanför trappan medan ambulanspersonalen räddar ditt liv. Men du vaknade aldrig igen. Du låg där stilla på intensiven, slangar och maskiner överallt. De höll dig vid liv. I fyra dagar innan jag tvingades hålla din hand för sista gången. Jag höll den hårt, hoppades in i det sista på ett mirakel, men miraklet kom aldrig och du försvann från jorden. Nu lever du kvar inom mig. När jag skriver detta inlägg nu håller jag på att kvävas av smärta av saknad, men också av att se dig dö gång på gång. Du ville inte dö, och kämpade in i det sista. Jag är så ledsen över att jag inte kunde rädda ditt liv. Att se dig så skadad var en chock. Ett skrik av chock och rädsla, jag ville inte förlora dig. Bara en timme innan träffade jag dig, du var livs levande, du kramade om mig, vi skrattade. På en sekund försvann du plötsligt. I ett fall i en trappa. Så enkelt var det. Jag klarade inte av att minnas någonting med dig på ett bra tag för då kändes det som att jag skulle dö av saknad. Du var för mig, likt många andra en hjälte, en fosterhemsmamma som räddade många trasiga barn i vårt samhälle när du öppnade vårt hem för dom barnen när jag var 12 år gammal, tack för den speciella uppväxten och tacksamheten. Jag fick vara med på den resan i många många år. Dela både glädje och sorg med dessa barn. Jag saknar det. Jag saknar livet med dig. Jag tog dig för givet för du hade alltid varit där, men nu var du plötsligt inte där mer. 55 år gammal. Du hade många år kvar. Vi hade många år kvar tillsammans.

Fan vad jag hatade trappor till en början. Så fort jag såg en trappa såg jag dig ligga där längst ner. Aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle förlora dig på det sättet. Du skulle ju bli gammal och dö av ålder. Så levande som du var.

 

I mina drömmar vaknade du upp igen. Och fortsatte att leva. Dom drömmarna är både fantastiska, men också väldigt jobbiga. Jag får träffa dig, men sen får jag även känna den där saknaden, att inte kunna ringa dig, att inte kunna krama dig, att inte kunna skratta med dig.. Att du inte finns här mer.

Din tragiska olycka lärde mig att ingenting är för evigt, att man kan förlora en person på en sekund, att man inte ska ta någon för givet, inte tiden för givet. Vi har en lånad begränsad tid här på jorden tillsammans med dom vi älskar. Det är här och nu. Man tar för givet att alla ska bli gamla och dö av ålder. Men verkligheten ser anorlunda ut. Ena sekunden kramar du om dina personer, i nästa är dom borta. Livet med dom är här och nu. Kanske inte i morgon. Kanske inte om en timme. Det är skrämmande, men förstår man vikten av tiden, att inte ta sina nära och kära för givet, så gör man kanske tiden tillsammans mer betydelsefull. Då kanske man inte har onödiga tjaffs, då kanske man kramar om en extra gång, säger hur mycket personen betyder för dig. Du tar vara på tiden på ett helt annat sätt.

Jag tog den för givet innan jag lärde mig den hårda vägen, att man faktiskt kan förlora någon på en enda sekund. Ena sekunden lever personen, för att i nästa inte finnas mer.

Ta hand om tiden med varandra ❤️

När du slutade på ditt jobb på stockholms brandförsvar för att bli fosterhemsmamma på heltid, jag var stolt, jag är stolt, det var skittufft många gånger, att se dig tvingas lämna dessa barn till sina föräldrar när vi visste att de inte skulle få en bra uppväxt. Tvingas stänga en dörr, vara med vid överlämnande, inte ha en makt. Men den kärleken DU GAV dessa barn under den tiden DU HADE DOM, herregud. Den underbara tryggheten dom fick, ibland för en kort stund. Du skapade fina spår i hjärtat på dom. Och dessa spår lever kvar livet ut. Du finns i dessa barns hjärtan livet ut. En känsla i hjärtat som stannar kvar. Så länge dom lever. Vad du kämpade för samhällets trasiga barn.vad du betydde och betyder för mig. Ibland var det även stunder som slutade riktigt bra för dessa barn. Herregud vad man levde på dom stunderna. Att få krama om ett trasigt barn och känna hur de törstar av trygghet, närhet och kärlek, det är så speciellt. Att se deras rädsla, ångest och skakningar vid umgänge med föräldrarna, det var hemskt. Vissa spydde av ångest efteråt. Och när man då håller det lilla barnet och känner hur de slappnar av i ens famn efteråt när man tröstar, det gör ont. Vilka ärr i deras hjärtan… Vi kunde bara ge tiden då de var hos oss, göra den tiden till den bästa för dom. Jag saknar den tiden med alla barn, jag saknar inte tiden då man tvingades att lämna dom, men den tiden vi hade tillsammans. Den tiden.

Som jag nämnde, vissa slut var mindre bra, andra var faktiskt bra. Och det är fantastiskt när det slutat bra 🙏 fan vad jag saknar detta..

Att kunna förändra någons liv till det bättre ❤️ det är det absolut bästa som finns, jag brinner av hela mitt hjärta för det. Det har och är en stor del i både min uppväxt, men det finns även i mitt hjärta. En stor del i vem jag är. Och en stor del i vem min mamma var ❤️

 

3 november, 2023Nikys 1 kommentar

Ett år i dag 💕

Det får bli ett kort inlägg nu då jag är dödstrött. Men jag vill bara gratta mig själv på ett årsdagen på mitt jobb i dag. Jag kan inte fatta att det är precis ett år sedan, på dagen som jag började på mitt jobb på ett demensboende som undersköterska. Jag älskar mitt jobb där, jag älskar att jag har min hund med, jag älskar hur de boende älskar att ha honom där, jag älskar att gå till jobbet och känna, fan vilket fantastiskt jobb jag har, fantastiska kollegor och chefer, jag älskar att gå därifrån med ett leende av tacksamhet efter arbetsdagen.

 

Jag har varit på jobbet i dag, det blev en tidig morgon. En kall promenad dit, en mysig dag på jobbet. Efteråt så mötte jag och Albert upp en kollega och hennes vovve för lek och bus i en hundrastgård. Och efter det blev det en långpromenad med min tjejkompis och hennes vovve. Så vi var ute i tre timmar nu på kvällen, trött vovve, trött matte. I morgon har vi lite sovmorgon innan vi ska iväg på ett ställföreträdarmöte hos en huvudman. Sen blir det en jobbkväll.

Så det blir en tidig kväll. Nöjd över dagen, nöjd över mitt fantastiska jobb som jag har jobbat på i ett år nu. Galet vad tiden går. Många fler år hoppas jag på ❤️

För ett år sedan började resan som undersköterska på ett demensboende. Jag älskar det, jag gör verkligen det. Tack jobbet för att ni anställde just mig, tack mina kollegor och boende för att ni är ni, ni är så underbara, tack mig själv för att jag sökte jobb där, tack för den kärlek ni visar min hund, tack för att ni gör det möjligt att min hund få ge av sin kärlek till er ❤️

TACK 🙏 SÅ MYCKET TACK

 

 

1 november, 2023Nikys Lämna en kommentar

Lev det livet du vill leva

Och skit i andras åsikter. Det finns alltid dom som ska klaga, säga negativa saker m.m. Det viktigaste är att vara en bra människa, följa sina egna drömmar och leva sitt liv.

Blir du lycklig av att sitta i kassan på ica, då ska du jobba där. Blir du lycklig av att städa hos andra. Då ska du göra det. Blir du lycklig av att sitta på ett kontor. Då ska du göra det. Aldrig trycka ner andra, klaga på deras jobb, pengar m.m. pengar och status är inte allt. Det viktiga är att DU gör det som gör just dig lycklig. Jag kommer aldrig att glömma sommaren 2007. Då arbetade jag som städerska på Zinkensdamms hotell. Herregud vad jag älskade att piffa till hotellrummen. Jag hade så himla roligt på jobbet. Både i det jag gjorde och med mina kollegor. Jag sommarjobbade där medan jag gick i skolan.

 

Det jag vill säga är att, välj vad du själv vill arbeta med, det som gör dig lycklig. Jag gillar inte när någon säger ”jaha, du är undersköterska, när ska du bli sjuksköterska eller läkare, när ska du klättra, få bättre betalt?” Ehh? Va? Jag är så lycklig över att vara UNDERSKÖTERSKA, jag älskar att vara undersköterska och är så himla stolt över mig själv. Varje gång jag går till jobbet gör jag det med glädje, glädje över att trivas så förbannat bra på min arbetsplats, trivs med det jag ska göra, jag trivs så himla bra och känner aldrig ångest, är trött på mitt jobb, stör mig på mina kollegor. Aldtig. Tvärtom. Jag gör ett så bra arbete, kanske just för att jag trivs så himla bra med allt. Och så har det varit på alla mina arbetsplatser. Jag har valt så rätt, jag älskar där jag är och vill inte ändra någonting som det känns just nu.

En annan sak jag får väldigt blandade kommentarer om är att jag inte vill skaffa barn. Jag vill inte ha barn. Och varför ska jag då skaffa barn för att det är någon annans dröm? För att det är normen, det är det vi lever för m.m. Eller den klassiska kommentaren ”du kommer att ångra dig”.. Då har jag bara lust att säga ”du kommer att ångra dig att du skaffade barn” hårt, jag vet. Nu känner jag aldrig så. Men ibland är det nära. Folk fokuserar så himla mycket på andras liv, att de inte lever sina egna. Vi alla ÄR olika, och lever olika liv. Och det är väl helt okej, det är helt fantastiskt. Så länge man inte gör någon annan illa. Jag har människor i min närhet som tex har öppet förhållande och är så himla lyckliga med varandra, och jag är så glad för deras skull, vilken kärlek, vilken respekt och lycka. Mina bästa vänner har barn och lever just deras drömliv. Även där är jag så glad för deras skull. Var glad åt andras drömliv. Och skapa ditt eget drömliv med det som gör dig lycklig. Jag har varit på många bröllop där tjejer gifter sig med tjejer. Jag kände Sveriges första killar som fick gifta sig. Så himla fint med kärlek, och kärlek kan se så himla annorlunda ut, öppet förhållande, polygamt, monogamt, tjej tjej, kille kille. Massor av barn, inga barn. Självvald singel. Djur, inga djur. Vara undersköterska, en annan vill vara städare, eller läkare. En vill sitta i kassan på ica, en annan vill sitta på ett kontor. Vissa vill bo i hus, andra vill bo i lägenhet, vissa vill bo stort, andra litet. Vissa gillar partylivet, andra hemmakvällar. Vissa har en gräns för otrohet, en annan har en annan gräns. Vissa skulle bli ledsna om sin partner skulle få massa halvnakna bilder på andra tjejer/killar. Andra skulle inte bry sig. Vi är så himla olika. Vi har olika värderingar, moral m.m. vi ser så olika ut, vi är så olika som människor, och så länge man inte gör illa någon är det väl HELT FANTASTISKT att vi är så olika. I kropp och i knopp. I så himla mycket.

Så följ just din dröm, lev ditt liv. Följ ingen annans dröm, lev ingen annans liv. Följ din lycka, ditt hjärta. Va en bra människa. Va snäll. Vi alla gör misstag, så är det, det är mänskligt. Men välj inte att göra någon illa. Välj inte att säga något dumt. Man kan vara medvetet elak, vilket är fruktansvärt, men sen kan man ju självklart vara omedvetet ”elak” och det lär man sig av, man kanske inte visste, man kan inte veta allt. Men att medvetet såra, göra illa. Det är fruktansvärt.

Min absolut största dröm här i livet är kärleken, förlova mig. Gifta mig. Men jag känner ingen avundsjuka för människor som får uppleva det, tvärtom. Då ska ni se mig i Santorini, kärlekens ö. Omg, där får man uppleva förlovningar, det slutar med att jag gråter av lycka och måste krama om de nyförlovade. Haha. I zanzibar var det ett par som gifte sig på stranden. Jag fick uppleva deras lycka och glädje, deras bästa dag som även skulle vara min bästa dag, en dag, det var så fint. Jag älskar bröllop, jag älskar förlovningar, jag älskar att se människors kärlek och lycka. En dag kommer min allra största dröm att slå in. Det vet jag. En dag. Men annars lever jag mitt drömliv, med min varannanvecka hund. Givetvis önskar jag att jag hade Albert på heltid. MEN. Han ska inte förlora människorna han älskar för att jag och mitt ex har separerat. Jag njuter till fullo när jag har honom istället och får vara tacksam för den tiden jag har med honom. Och när jag inte har honom vet jag att han har det så himla fantastiskt med sin husse och bästa bonusmatte och deras liv. Och det gör mig otroligt glad och tacksam. På måndag är det dags för mattevecka. Woho. Då blir det hundliv och mys. Allting blir inte alltid som man tänkt sig, då får man tänka om och göra det absolut bästa av situationen.

Åh vad mysigt det är att höra ljudet av ösregn, frisk luft, sockor, tända ljus, gott att äta och seriemys.

Va glad över andras glädje 🙏 Ha en fin lördagskväll, kram.

 

14 oktober, 2023Nikys 2 kommentarer