Första veckan hemma ❤️
Jag vill börja med att säga tack för all er kärlek, det träffar mig rakt i hjärtat. Och sen vet jag att det finns några på avdelning 82 på sös (hematologi) som läser min blogg och till er vill jag säga tack för att ni finns, och för det ni gör och för dom ni är och att ni tog hand om mig en hel månad 💕
Första veckan hemma är avklarad. 10 dagar har gått och det har gått superbra, ångest första natten. Sen är ju måndagarna otroligt jobbiga när jag tar mina blodprover. Och för en vecka sedan fick jag min antikroppbehandling nr 4 och efter en sådan behandling så blir man infektionskänslig i mellan 5-10 dagar efter, vilket tyvärr mina blodprover visade att jag är, så jag har varit rätt så isolerad hemma, men verkligen gjort det bästa av situationen med massor av mysiga julfilmer, tända ljus, god mat och bara tagit det lugnt. I går kom den första snön här i Stockholm och idag ligger det kvar på marken, det är så vackert. Och i morgon kommer min vovve hit och stannar i nio dagar så då blir det mysiga promenader. Han älskar snön och jag har förberett med vinterkläderna.
Så i helgen tänkte jag julpynta lite och bara julmysa med honom. Och på måndag är det provtagning igen, jag är riktigt nervös för det då jag verkligen vill komma tillbaka till mitt jobb nästa vecka. Jag längtar tillbaka så mycket. Har så mycket att se fram emot, som jag vill vara med på 🙏 en dag i taget.
Jag kan än i dag minnas dag 19 på sjukhuset när sjuksköterskan berättar för mig att jag har ett värde på 10 trombocyter. Jag bröt ihop av tårar och glädje och kände en sådan fysisk lättnad, en sten som försvann. Att i 19 dagar ligga under fem i trombocyter och bara blöda från olika hål, och inte svara på någon behandling eller tabletter och sen till slut höra att det äntligen har vänt. Åh heregud vad glad jag blev. Men då kom den mentala ångesten "tänk om allt försvinner lika fort igen" och vilken medicin är det min kropp svarar på" där är jag fortfarande. Men efter den sista antikroppbehandlingen , fyra dagar senare, alltså i måndags låg jag på ett värde på över 300 i trombocyter 😍 men rädslan finns där, varje måndag, en dag i veckan kan jag inte andas, då sitter jag som på nålar, och bara väntar på provsvaren, eller att läkaren ringer.. "Hur kommer mitt liv att vara en vecka framåt" kommer jag bli inlagd igen".. Men ju mer tiden går, destu mer stabilare jag blir, destu säkrare läkarna blir på vilken medicin min kropp svarar på, destu normalare liv kommer jag att ha. Och mitt liv, åh vad jag längtar efter det, det lilla i livet, att kunna gå till affären, åka buss, gå på bio, hänga med familj och vänner, kunna vara på jobbet, äta ute, kramas massor, leka med barnen i mitt liv, allt jag tidigare tog för givet. Det saknar jag. Sen som jag skrev tidigare, så har vissa drömmar släckts, och det är vad det är, man får göra det bästa av det och skapa sig nya magiska drömmar. Och leva livet på allra bästa sätt, trots allt, för är det något jag älskar, så är det faktiskt att leva 😍 och att leva, är att bygga upp det liv man själv drömmer om, mår bra av, så som just du vill leva, blir glad av m.m. och absolut inte leva någon annans liv eller jämföra sig med någon annan 🥰 livet handlar om att göra det bästa av just ditt liv, vem du är och vem du vill vara.
Nu skriver jag bara på här, som ni kanske märker.
Idag blir det lite jobb hemifrån. Sen städa och göra det mysigt hemma och bara gå runt i pjyamas hela dagen. Det är min plan denna torsdag.
Kram på er 🌸
