En efter en efter en
" Hur vet man om man har hamnat i herr casanovas grepp? hur vet man om man faktiskt har träffat en player? Hur vet man om en kille är genuint intresserad av en? Hur vet man?
Varför måste människor medvetet krossa hjärtan och låta en stå där och plocka ihop bit för bit samtidigt som man känner sig så jäkla dum. En bit här, och en bit där. Hjärtat värker för varje bit som gick itu. Skammen. Kärlekens baksida. Man letar efter sitt hopp om att våga tro på kärleken igen. Någonstans i spillrorna kanske den finns. Men bara kanske.
För den genuina kärleken är ju så otroligt vacker, passionerad, romantisk och alldeles alldeles underbar. Den får liv i fjärilarna i magen. Den ger dig långa djupa samtal och bubblande skratt. Ögon du tittar in i, faller för, du ser en själ som är så vacker, du ser sårbarheten, du ser en människa. En person.
Men vad känner och ser herr casanova?
Hon fortsätter att plocka upp bitarna från sitt krossade hjärta , mellan hoppet och förtvivlan. En efter en efter en"
Hej fina ni 🪻
Jag hoppas att ni har haft en fin dag. Dagens väder har varit en blandning mellan sensommar, korta ögonblick av höstrusk och även lite höstkrisp. Tänk er mysiga hemmakvällar med tända ljus, varma sockor på fötterna, pjyamas och serier. Nu går vi snart i ide, vi går bara ut när vi absolut måste. Så vi ses till våren igen när vi släpps ut likt kor på bete. Skämtåsido.
Jag har haft en fin dag, långa djupa samtal med en tjejkompis samtidigt som vi gick en långpromenad med hundarna och avslutade dagen med en fika.
Sen har jag i princip suttit rakt upp och ner och stirrat på det vita "arket" på bloggen. Skrivit rader, suddat ut, skrivit igen, och suddat ut. Om och om igen. Vissa inlägg har jag skrivit klart, men sparat i utkast för att kanske publicera. En kväll full av ord.
Och än en gång, jag blir helt varm i hjärtat av så fina ord ni ger mig. Wow. Och tack för alla hjärtan efter varje blogginlägg. Och tack för att ni ser mig när jag bara känner mig så osynlig. Tack, så så så mycket tack 🙏
Kram.
