Nicci

I går när jag tittade ut genom fönstret längtade jag bort till varmare breddgrader, som Grekland tex. 

Men ut skulle jag. Albert och jag tog en promenad innan vi lunchade med en tjejkompis en snabbis. En snabblunch för mig är 1,5 timme. Jag är van att den annars är mellan 3-5 timmar 😂 men jag skulle i väg till jobbet. 

Nu har jag hållit på att tvätta upp allt, städat, samtidigt som jag tömmer vissa delar av mitt hem och det ser ut som ett kaos. I andras ögon är det nog ingenting, för egentligen är det ingenting, men för mig, som vill ha det tiptop hemma hos mig är det så rörigt. Det känns inte som mitt hem, och nu vill jag bara dra härifrån. Jag bor nu i väskor. Jag hatar det men samtidigt ser jag fram emot en jättemysig vecka plus några dagar till. Med familjen, med massor av brädspel och kortspel, i mjukiskläder dagarna i ända, slaviskt kolla på någon ny serie. Och bara vara.

I dag ska jag och Albert i väg på tacomiddag, det ser jag verkligen fram emot. Jag skulle kunna dra redan i dag, men jag har så svårt att släppa mitt hem, min trygghet, mitt. Komma hem till Mitt. Så en natt till. Sen drar vi. Nu låter det som att vi ska vara borta i flera år, och det känns faktiskt som det, men nio dagar blir vi borta allt som allt. Tanken var på måndag från början. Men imorgon ska jag och några tjejkompisar på bio och min lillasyster passar Albert då. 

Hur som helst. Ett lite ointressant inlägg, men min lilla vardag just nu. Väskor är packade, jobben är gjorda (behöver bara klicka på skicka in men vill kolla igenom lite till) så jag är redo. 

Jag önskar er en fin lördag 💜