Nicci

Hej fina ni.

Dagarna har verkligen gått i ett hela veckan. Ni vet när man plötsligt tittar på klockan och inser att hela dagen redan har passerat och man knappt hunnit förstå hur det gick till? Lite så har min vecka känts. Det har varit jobb, vänner, familj, sushibuffé, massor av promenader med Albert, lek och bus i olika hundrastgårdar och en massa små stunder däremellan som tillsammans blir en väldigt fin vecka. 

Jag älskar verkligen sådana veckor. När livet känns lite mer levande och när dagarna fylls med människor man tycker om, god mat, skratt, samtal och promenader. Det är så lätt att fastna i vardagen och bara rusa vidare från den ena dagen till den andra, men ibland behöver man faktiskt stanna upp och känna efter. Och när jag gör det just nu så känner jag mest: vilken otroligt mysig vecka det har varit. ❤️

Det har blivit en hel del promenader med Albert (hund på heltid i några veckor) Han är verkligen en sådan hund som behöver sina promenader och sina små äventyr, och jag tycker att det är väldigt mysigt att ha honom som anledning att komma ut. Även de dagar då man kanske helst hade velat krypa ner i soffan och inte göra någonting alls, så väntar han där med sina stora ögon och tycker att världen är redo att upptäckas.

Och jag kan ju inte låta bli att tycka att det är ganska härligt att få uppleva vardagen genom en hunds ögon. En vanlig promenad för mig kan vara just en promenad, medan Albert kan hitta tusen saker att undersöka. En pinne kan vara det bästa som hänt honom på hela dagen, en hundrastgård är rena rama äventyrslandet och en liten luktfläck på marken kan tydligen vara otroligt spännande i flera minuter. 

Vi har varit ute och promenerat, lekt och upptäckt olika hundrastgårdar och jag tror faktiskt att han har haft en minst lika mysig vecka som jag. Det är något speciellt med att se honom springa runt och vara lycklig. Då blir man själv lycklig på något sätt. 

Och så har det förstås blivit sushi också. Jag tror aldrig att jag kommer tröttna på sushi. Det är verkligen en sådan maträtt som alltid känns lite extra härlig. Att få sätta sig ner, äta alldeles för mycket och bara njuta av alla olika små bitar är ju ändå en ganska perfekt vardagslyx. Sushibuffé är dessutom livsfarligt för någon som jag, för jag tänker alltid att jag bara ska ta lite… och sedan sitter man där med en tallrik som ser ut som om man ska mata en hel familj.  Men gott är det!

Det är verkligen de här små sakerna jag uppskattar så mycket. En god middag. En lång promenad. Ett oväntat skratt. En vän som hör av sig. En hund som vill gå ut trots att vädret inte alls samarbetar. Ett samtal som fortsätter mycket längre än man hade tänkt. Det är sådant som gör livet.

Och på tal om promenader och samtal… I går kväll tog jag och Albert en lång och mysig, regnig promenad tillsammans med min bästa vän.

Det var en sådan där kväll när regnet föll och allt kändes lite lugnare. Ni vet den där speciella känslan som kan infinna sig när man är ute och går på kvällen, när tempot i världen har saktat ner lite och man bara får vara. Trots regnet var det faktiskt otroligt mysigt. Och kanske var det precis vad jag behövde.

Vi pratade. Och pratade. Och pratade lite till.

Det blev verkligen deep talk, sådana där samtal som går lite djupare än det vanliga "hur är läget?" och "vad händer i veckan?". Samtal där man får vara helt ärlig. Där man kan prata om livet precis som det är. Om allt som känns bra, allt som känns jobbigt, framtiden, relationer, kärlek, oro, drömmar och allt annat som snurrar runt i huvudet.

Och jag tror verkligen att jag behövde det mer än jag själv hade förstått.

Det är något så otroligt fint i att få prata med en människa som verkligen känner en. Någon som känner ens historia, vet vad man har gått igenom och som kan förstå saker även när man kanske inte riktigt hittar de rätta orden själv. Någon som man kan skratta med ena sekunden och prata om något väldigt allvarligt i nästa.

Det är en sådan trygghet.

Jag tror att vi människor behöver det. Vi behöver människor där vi inte alltid måste vara starka, glada eller ha allting under kontroll. Människor där man kan få säga "jag vet inte", "jag är rädd", "jag är ledsen" eller "jag är lycklig" 

Och det känns så otroligt bra i hjärtat efteråt.

Som om man har fått lätta lite på allt som legat och tryckt. Som om tankarna blir lite mindre röriga och hjärtat lite lättare. Det är nästan som att man går hem från ett sådant samtal med lite mer luft i kroppen.

Jag är så tacksam för de människor jag har i mitt liv som jag kan ha sådana samtal med. Som jag kan dela både glädje och sorg med. För livet är ju faktiskt precis så. Det är inte bara de fina dagarna. Det är inte bara skratt och solsken och roliga saker. Ibland är livet tungt. Ibland är man ledsen. Ibland är man förvirrad och ibland vet man inte riktigt vad man vill eller vart man är på väg.

Och då betyder det så mycket att ha någon bredvid sig.

Någon som lyssnar.
Någon som stannar.
Någon som orkar höra samma tankar en gång till.
Någon som kan säga "jag förstår".

Och ibland behöver man kanske inte ens några lösningar. Ibland behöver man bara få prata ur sig och känna att någon finns där.
Det är verkligen en gåva. ❤️

Jag har blivit mer och mer medveten om hur viktigt det är att uppskatta människorna man har omkring sig. Livet förändras hela tiden och människor kommer och går. Relationer förändras, nya människor kommer in och ibland försvinner människor som man trodde skulle finnas kvar för alltid. Därför vill jag verkligen försöka bli bättre på att uppskatta dem som faktiskt finns där. De som hör av sig. De som frågar hur man mår och faktiskt vill veta svaret. De som dyker upp när livet är lite svårt, men som också finns där när man bara vill skratta åt något fullständigt meningslöst.

De människorna är guld värda.

Så när jag tänker tillbaka på den här veckan känner jag verkligen en sådan tacksamhet. För även om det har varit fullt upp så har det varit fullt upp med saker som betyder något. Med jobb, med människor jag älskar, familj, vänner, god mat, promenader och tid med Albert som åker till sin husse och bonusmatte i morgon.

Det är kanske det som är livet ändå. Alla de där små stunderna som man ibland inte tänker så mycket på när de händer, men som man senare inser faktiskt var de finaste.
En regnig promenad.
En sushimiddag.
En hundrastgård.
Ett skratt.
Ett långt samtal med en bästa vän.
Och känslan av att få komma hem med ett lite lättare hjärta än när man gick hemifrån.
Tack livet för dessa personer. 🥹❤️

Jag är så otroligt tacksam för er som finns där, som lyssnar, som skrattar med mig, som står kvar även när livet inte är enkelt och som låter mig vara precis den jag är. Jag hoppas verkligen att ni vet hur mycket ni betyder. För det är lätt att ta människor för givna när man har dem nära, men jag vill aldrig glömma bort att säga tack.

Tack för alla samtal.
Tack för alla skratt.
Tack för alla djupa diskussioner.
Tack för att ni finns även när jag inte riktigt vet vad jag ska säga.

Och tack för att ni påminner mig om att livet faktiskt är väldigt fint, även de dagar då det känns lite tungt. 

Nu ska jag fortsätta njuta av här och nu. 

Kram.