Nicci

Hej fina ni 💜

 

Jag tror att vi ibland glömmer bort något väldigt viktigt.

Något som egentligen borde vara självklart, men som vi ändå behöver påminna oss själva om om och om igen:

Du är kapabel till att skapa ett liv som känns som ditt.

Inte någon annans liv.

Inte det liv som samhället tycker att du borde vilja ha.

Inte det liv som dina föräldrar kanske föreställde sig för dig.

Inte det liv dina vänner lever.

Inte det liv som ser perfekt ut på Instagram.

 

Utan ditt liv.

 

Det liv där du vaknar och känner att du faktiskt tycker om den människa du är och den vardag du har byggt omkring dig.

Och nej, jag menar inte att vi kan kontrollera precis allt som händer oss. Det kan vi inte. Livet kommer ibland med saker vi aldrig hade valt själva. Sorg. Sjukdom. Besvikelser. Separationer. Förluster. Människor som lämnar. Dörrar som stängs trots att vi hade hoppats att de skulle stå öppna.

 

Men mitt i allt det finns det fortfarande någonting som är vårt.

Vad vi gör med det som blev.

Och kanske är det just där drömlivet börjar.

Inte när allt är perfekt.

Utan när du börjar fråga dig själv:

Vad vill jag egentligen?

 

Jag tror att vi har fått en väldigt konstig bild av vad ett "drömliv" är.

Ett stort hus.

En perfekt relation.

Barn.

Karriär.

Resor.

Pengar.

En perfekt kropp.

Ett socialt liv där kalendern är full från morgon till kväll.

Men tänk om ditt drömliv ser helt annorlunda ut?

Tänk om ditt drömliv är en mindre lägenhet som känns varm och trygg.

 

En hund som ligger bredvid dig i soffan.

Ett arbete där du känner att du gör skillnad.

Människor omkring dig som faktiskt tycker om dig för den du är.

En partner som håller din hand när ni går genom stan.

En resa du har sparat länge till.

Ett hem där du kan tända ljus en helt vanlig tisdag.

En kropp som får vara precis som den är.

Ett lugn i magen.

Att kunna säga ja till sådant du verkligen vill.

Att komma hem och känna,

"Här vill jag vara."

Det är också ett drömliv.

 

Kanske är det till och med mer värdefullt än det liv som ser imponerande ut utifrån.

För vad spelar det för roll hur ett liv ser ut för andra människor om det inte känns bra för dig?

 

En annan sak som kan hindra oss är att vi tror att vi måste veta exakt hur vi ska ta oss från där vi är idag till där vi vill vara.

Det behöver vi inte.

Du behöver inte veta hur hela framtiden ska se ut.

Du behöver bara veta vilket steg du vill ta härnäst.

Det är faktiskt så livet fungerar.

Ett beslut.

Sedan ett till.

En promenad.

Ett telefonsamtal.

Ett nej.

Ett ja.

En ansökan.

En bokning.

Ett avslut.

En ny början.

En kväll där du sitter ner och skriver:

"Vad vill jag egentligen att mitt liv ska innehålla?"

Och sedan börjar du där.

Vi behöver inte bygga hela huset på en dag.

Vi behöver bara lägga den första stenen.

 

Det här är kanske en av de svåraste sakerna vi människor behöver lära oss.

Att vi inte kan vänta hela livet på att någon annan ska komma och börja leva åt oss.

Vi kan längta efter kärlek.

Vi kan drömma om en partner.

Vi kan hoppas på att träffa någon som känns rätt.

Och jag tycker absolut att vi ska få längta efter det.

Men samtidigt får vi inte sätta våra egna liv på paus.

Du behöver inte vänta på "den rätta personen" för att börja skapa ett fint liv.

Gå på restaurangen ändå.

Res ändå.

Köp blommorna ändå.

Gör om hemma ändå.

Ta promenaden ändå.

Lär dig något nytt.

Skratta.

Klär upp dig för din egen skull.

Planera den där resan.

Lev.

Mys med dina vänner.

 

Och om kärleken sedan kommer in i ditt liv får den bli en fantastisk del av ett liv som redan finns.

Inte räddningen från ett liv du inte tycker om.

Det är en enorm skillnad.

 

Vet ni vad jag också tror?

Att vi ibland blir alldeles för rädda för att ändra riktning.

"Men jag har ju alltid gjort så här."

"Vad ska folk säga?"

"Är det inte för sent?"

"Jag borde ha gjort det tidigare."

"Alla andra har redan kommit så långt."

Nej.

Du får ändra dig.

Du får inse att något du trodde att du ville ha inte längre passar dig.

Du får byta jobb.

Du får lämna en relation.

Du får börja om.

Du får flytta.

Du får byta stil.

Du får skaffa nya vänner.

Du behöver inte skaffa barn om du inte vill.

Du får sluta umgås med människor som får dig att känna dig liten.

Du får börja prioritera dig själv.

Du får upptäcka nya sidor av dig själv.

Du får säga:

"Det här är inte längre mitt liv. Jag vill något annat."

Det betyder inte att de tidigare åren var bortkastade.

De tog dig hit.

Och ibland behöver man gå igenom vissa saker för att förstå vad man aldrig mer vill acceptera.

 

Jag älskar tanken på att vi inte har någon bäst före datum.

Det finns inget magiskt årtal där livet plötsligt är färdigskrivet.

40 är inte slutet.

50 är inte slutet.

60 är inte slutet.

70 är inte slutet.

Det finns människor som byter karriär mitt i livet.

Människor som träffar sitt livs kärlek sent.

Människor som flyttar till en ny stad.

Människor som börjar skriva.

Människor som startar företag.

Människor som reser.

Människor som börjar träna.

Människor som vågar vara ensamma.

Människor som för första gången i livet börjar leva på sina egna villkor.

Och kanske är det just det som är så vackert med livet.

Vi får fortsätta skriva.

Boken är inte färdig bara för att några kapitel redan är skrivna.

 

Det här är också viktigt.

Att skapa sitt drömliv betyder inte att varje dag kommer vara fantastisk.

Du kommer fortfarande ha dåliga dagar.

Du kommer fortfarande bli ledsen.

Du kommer fortfarande känna dig ensam ibland.

Du kommer fortfarande tvivla.

Du kommer fortfarande kunna vakna och tänka:

"Vad håller jag egentligen på med?"

Det är helt normalt.

Ett bra liv är inte ett liv utan problem.

Det är ett liv där du känner att problemen är värda att hantera.

Där det finns saker att komma hem till.

Människor att älska.

Saker att se fram emot.

Drömmar att fortsätta bygga.

Ett hem som ger dig lugn.

Ett arbete som betyder någonting.

En vardag som känns som din.

 

Ibland tror vi att en livsförändring måste vara dramatisk.

Men det behöver den inte vara.

Ditt drömliv kan börja med att du städar undan sådant som inte längre känns som du.

Att du rensar garderoben.

Att du gör hemmet mysigare.

Att du ringer den där personen du saknar.

Att du slutar svara på meddelanden från någon som bara ger dig oro.

Att du bokar resan.

Att du börjar spara.

Att du går och lägger dig lite tidigare.

Att du börjar skriva ner dina drömmar.

Att du vågar säga vad du faktiskt behöver.

Det lilla blir till det stora.

En dag tittar du tillbaka och inser:

"Oj. Jag har faktiskt förändrat mitt liv."

Fråga dig själv: Om ingen annan hade åsikter, vad skulle jag välja?

Den frågan tycker jag att vi alla borde ställa oss ibland.

Om ingen annan kunde kommentera.

Om ingen skulle tycka att du var konstig.

Om ingen skulle säga att du borde göra på ett annat sätt.

Om du inte behövde leva upp till någon annans förväntningar.

Vad skulle du välja då?

Var skulle du bo?

Hur skulle du vilja arbeta?

Vilka människor skulle du vilja ha omkring dig?

Hur skulle ditt hem kännas?

Vad skulle du vilja göra på helgerna?

Vem skulle du vilja vara?

Vad skulle du vilja sluta göra?

Vad längtar du efter?

Vad är det du har tänkt på i flera år men aldrig vågat ta tag i?

Kanske finns svaret där.

 

Jag tror att många människor går omkring och väntar på att känna sig redo.

Men sanningen är att man sällan känner sig helt redo.

Man gör det ändå.

Mod är inte att vara orädd.

Mod är att vara rädd och ändå ta ett steg.

Du kanske tvivlar på dig själv.

Ta steget ändå.

Du kanske är rädd att misslyckas.

Försök ändå.

Du kanske inte vet exakt hur det kommer att bli.

Börja ändå.

För du kommer aldrig kunna få garantier för framtiden.

Det enda du kan göra är att ge dig själv möjligheten.

 

Du är inte fast bara för att ditt liv ser ut på ett visst sätt idag.

Dagens situation är inte nödvändigtvis din slutdestination.

Du kan förändra.

Du kan växa.

Du kan lära.

Du kan börja om.

Du kan välja annorlunda.

Du kan skapa nya vanor.

Du kan hitta nya människor.

Du kan upptäcka nya platser.

Du kan skapa nya minnen.

Du kan bygga ett hem som känns som hemma.

Du kan skapa en vardag som passar den du faktiskt är.

Och kanske viktigast av allt:

Du kan börja tro på att du förtjänar det.

 

Ibland tror jag faktiskt att vi letar efter den stora förändringen och missar alla små tecken på att vi redan är på väg.

Kanske har du redan lämnat sådant som inte var bra för dig.

Kanske har du blivit bättre på att känna efter.

Kanske har du slutat jaga människor som inte vill stanna.

Kanske har du börjat uppskatta lugnet.

Kanske har du förstått vad som faktiskt betyder något för dig.

Kanske har du börjat drömma igen.

Och det är stort.

För ibland börjar drömlivet inte med att man får allt man önskar sig.

Det börjar med att man slutar acceptera det som gör en olycklig.

 

Kanske är det dags att sluta vänta på det perfekta tillfället.

Det kommer kanske aldrig.

Kanske är måndagen efter semestern inte rätt.

Kanske är du inte tillräckligt modig än.

Kanske är ekonomin inte perfekt.

Kanske är du inte i den form du önskar.

Kanske är du singel.

Kanske har du precis gått igenom något jobbigt.

Kanske känner du dig vilse.

Men du kan börja ändå.

Med det du har.

Där du är.

Precis som du är.

För ditt drömliv behöver inte börja när du är en bättre version av dig själv.

Det kan börja med den version av dig som finns här och nu.

Och om du sitter någonstans och känner att livet inte riktigt blev som du hade tänkt dig, så vill jag säga en sak till dig:

Det är okej.

Du har inte misslyckats.

Du är inte efter.

Du är inte för gammal.

Du är inte för mycket.

Du är inte för lite.

Du är inte bortglömd.

Du är inte färdig.

Det finns fortfarande så mycket kvar att uppleva.

Så många platser kvar att se.

Så många människor kvar att möta.

Så många skratt kvar att skratta.

Så många morgnar kvar att vakna till.

Så många kvällar att tända ljus på.

Så många drömmar att våga drömma.

Och kanske är det viktigaste du kan göra just nu att sluta fråga:

"Tror ni att jag klarar det?"

Och börja fråga dig själv:

"Vad vill jag bygga nu?"

För du är absolut kapabel.

Du behöver inte ha alla svar.

Du behöver inte veta exakt hur.

Du behöver bara börja.

Ett litet steg.

Sedan ett till.

Och ett till.

Tills du en dag står där och tittar på ditt liv och inser att du faktiskt gjorde det.

Du skapade något som är ditt.

Kanske inte det perfekta livet.

Men ditt liv.

Och hur vackert är inte det? 

Glöm aldrig, du behöver inte vänta på att livet ska börja. Du är redan mitt i det. Så börja skapa det liv du vill minnas tillbaka på. 

 

Kram.