Sweet 16
Min tisdag spenderades med lite shopping med min lillasyster, kvalitetstid bara hon och jag innan vi Ă„kte hem till familjen dĂ€r Ă€ven min ena bror hĂ€lsade pĂ„. SĂ„ mysigt att bara sitta och snacka i flera timmar med dom, nĂ€r vi vĂ€l börjar, ja dĂ„ kan vi snacka lĂ€nge, om allt. Vill bara stanna tiden lite grann, att det inte ska gĂ„ sĂ„ fort, men samtidigt njuta av varenda ögonblick tillsammans nĂ€r vi vĂ€l ses. Dom har sina egna liv, och jag har mitt. Jag kan sakna tiden dĂ„ man bodde hemma och hade alla nĂ€ra. Nu Ă€r det 100 Ă„r sedan just jag flyttade hemifrĂ„n, nĂ€rmare bestĂ€mt 16 Ă„r sedan. Herregud vad sjukt. Och de har alla dessa spĂ€nnande kapitel kvar att göra, mina smĂ„ đ„°
Jag hittade en gammal bild pĂ„ mig, nĂ€r jag var just 16 Ă„r, pĂ„ tal om 16. Gulblont fĂ€rgat hĂ„r med tunna söndernoppade ögonbryn. En tjej som gick sitt första Ă„r pĂ„ gymnasiet med inriktning bild och form. Jag har en kreativ sida... Fast i text och inte i bild đ
en tjej som var mycket i stallet, men som slutade helt nÀr hon var ca 18 Är. Som hade sin första riktiga relation som varade i nÄgra Är. Som absolut inte visste vad hon skulle arbeta med i framtiden. Som hade sina drömmar. Sitt tonÄrsliv. DÄ. Den 16 Äriga Nicci.
NÀr jag tittar pÄ henne undrar jag vart fasiken tiden tog vÀgen och hÀr sitter jag nu med buskiga ögonbryn som jag inte noppat pÄ flera Är, mitt 50 nyanser av brunt med en liten slinga grÄtt i hÄret.. Och kÀnner mig.. gammal.. Eller inte gammal sÄ, men lite Äldersnoja har jag för att jag inte riktigt Àr dÀr jag vill vara i livet. Jag vill trÀffa nÄgon sÄ smÄningom, min livskamrat och skapa massor av minnen förhoppningsvis livet ut, min för evigt i detta liv.
Det var lĂ€ttare förr att trĂ€ffa nĂ„gon. Jag vet inte hur man gör lĂ€ngre. Och sen har inte jag intressen som gör att man trĂ€ffar singlar. Jag gĂ„r aldrig ut pĂ„ krogen, festar eller dylikt. Och appar eller dejtingsidor Ă€r inte min grej. SĂ„ hur gör en snart 40 Ă„rig singeltjej för att trĂ€ffa nĂ„gon dĂ„? Tips? Jag tror ju lite pĂ„ att kĂ€rleken bara ska dyka upp, bara sĂ„ dĂ€r đ
men den tanken fÄr jag kanske ge upp. SÄ hur gör jag?
Det var lÀttare förr. NÀr jag var 16 Är trÀffade jag killar pÄ skolan. Ett förhÄllande varade ÀndÄ i 7 Ärs tid vod vÀldigt tidig Älder. Jag Àr en förhÄllandetjej och har alltid varit det.
Jag Ă€r inte desperat i att hitta nĂ„gon. Har inte ens skrivit med nĂ„gon kille pĂ„ över ett Ă„rs tid, eller ligger och swipar pĂ„ kvĂ€llarna och letar. TvĂ€rtom. Jag har hittat mig sjĂ€lv mer och mer. Men en dag vill jag hitta min kĂ€rlek. FrĂ„gan Ă€r bara hur vi hittar varandra đ„° och hur man börjar, vart man börjar.
