Nicci

Min tisdag spenderades med lite shopping med min lillasyster, kvalitetstid bara hon och jag innan vi åkte hem till familjen där även min ena bror hälsade på. Så mysigt att bara sitta och snacka i flera timmar med dom, när vi väl börjar, ja då kan vi snacka länge, om allt. Vill bara stanna tiden lite grann, att det inte ska gå så fort, men samtidigt njuta av varenda ögonblick tillsammans när vi väl ses. Dom har sina egna liv, och jag har mitt. Jag kan sakna tiden då man bodde hemma och hade alla nära. Nu är det 100 år sedan just jag flyttade hemifrån, närmare bestämt 16 år sedan. Herregud vad sjukt. Och de har alla dessa spännande kapitel kvar att göra, mina små 🥰 

Jag hittade en gammal bild på mig, när jag var just 16 år, på tal om 16. Gulblont färgat hår med tunna söndernoppade ögonbryn. En tjej som gick sitt första år på gymnasiet med inriktning bild och form. Jag har en kreativ sida... Fast i text och inte i bild 😅 en tjej som var mycket i stallet, men som slutade helt när hon var ca 18 år. Som hade sin första riktiga relation som varade i några år. Som absolut inte visste vad hon skulle arbeta med i framtiden. Som hade sina drömmar. Sitt tonårsliv. Då. Den 16 åriga Nicci. 

När jag tittar på henne undrar jag vart fasiken tiden tog vägen och här sitter jag nu med buskiga ögonbryn som jag inte noppat på flera år,  mitt 50 nyanser av brunt med en liten slinga grått i håret.. Och känner mig.. gammal.. Eller inte gammal så, men lite åldersnoja har jag för att jag inte riktigt är där jag vill vara i livet. Jag vill träffa någon så småningom, min livskamrat och skapa massor av minnen förhoppningsvis livet ut, min för evigt i detta liv. 

Det var lättare förr att träffa någon. Jag vet inte hur man gör längre. Och sen har inte jag intressen som gör att man träffar singlar. Jag går aldrig ut på krogen, festar eller dylikt. Och appar eller dejtingsidor är inte min grej. Så hur gör en snart 40 årig singeltjej för att träffa någon då? Tips? Jag tror ju lite på att kärleken bara ska dyka upp, bara så där 😅 men den tanken får jag kanske ge upp. Så hur gör jag? 

Det var lättare förr. När jag var 16 år träffade jag killar på skolan. Ett förhållande varade ändå i 7 års tid vod väldigt tidig ålder. Jag är en förhållandetjej och har alltid varit det.

Jag är inte desperat i att hitta någon. Har inte ens skrivit med någon kille på över ett års tid, eller ligger och swipar på kvällarna och letar. Tvärtom. Jag har hittat mig själv mer och mer. Men en dag vill jag hitta min kärlek. Frågan är bara hur vi hittar varandra 🥰 och hur man börjar, vart man börjar.