Nicci

Hej fina ni! 💜

 

Vilka två mysiga, sociala och härliga dagar jag har haft! 

 

Jag hann faktiskt inte blogga i går, och det är ju lite ovanligt för att vara mig. Ni som har följt mig länge vet ju att bloggen har varit en stor del av mitt liv i många, många år. Jag tycker om att få sätta ord på mina dagar, dela med mig av mina tankar och låta er få en liten inblick i min vardag, såklart inte allt, utan det jag känner för att blogga om. Men ibland kommer livet emellan, och då får bloggen helt enkelt vänta lite. 

 

I går började dagen med lite jobb, och sedan väntade en kväll som jag verkligen hade sett fram emot. På kvällen mötte jag nämligen upp djurgårdsfamiljen för att kika på fotboll tillsammans! Den här gången var vi hela åtta personer, och självklart var Albert också med. För vad vore egentligen en träff utan honom?

 

Det är något alldeles särskilt med att ha människor omkring sig som man trivs så där genuint bra med. Människor som man kan vara sig själv med, skratta tillsammans med och bara hänga med utan att det behöver vara så komplicerat. .

 

Och alltså, vilken mysig kväll det blev! 

 

Det blev fotboll, prat, skratt och en massa härlig gemenskap.

 

Och maten då? Ja, den får vi ju inte glömma! Det blev goda, krispiga pommes och chilimajo, och ibland behöver det faktiskt inte vara svårare än så för att göra en kväll ännu lite bättre. Jag älskar när man kan kombinera god mat med trevligt sällskap. Det är något visst med att sitta tillsammans, äta gott och prata om allt mellan himmel och jord.

 

När kvällen sedan var över kunde jag konstatera att jag hade haft ännu en sådan där dag som fyller på energin. Det är verkligen något jag uppskattar mer och mer. 

 

Och vet ni vad? Det sociala mysandet slutade inte där, för i dag väntade ännu en härlig dag!

 

I dag blev det nämligen roadtrip med min kära bror och svägerska. De kom och hämtade oss, och sedan väntade en dag med frukost, lunch och framför allt en massa kvalitetstid tillsammans. Bara det att få komma ut en sväng, åka bil, prata om livet och umgås utan någon större tidspress är ju så himla mysigt.

 

Vi började med frukost tillsammans, den klassiska toasten och fortsatte sedan dagen med lunch. Det blev en kebabtallrik, och alltså, det satt verkligen fint.

 

Det blev helt enkelt en dag fylld av sådant som jag tycker allra mest om, god mat, familj, skratt och kvalitetstid. 

 

Men det allra bästa med dagen var nog ändå allt skrattande!

 

Alltså, jag säger bara OMG! Vad jag älskar min familj och vår humor! 

 

Min familj är verkligen en samling riktiga teaterapor, och jag skojar inte när jag säger att vi är små teaterapor hela bunten. Det finns alltid någon som säger något tokigt, någon som gör en min, någon som överdriver en historia eller någon som plötsligt får för sig att bjuda på en hel föreställning. Och när en väl börjar skratta, ja, då är det ofta kört för resten av sällskapet också!

 

Det är det som är så härligt med människor som känner en väl. Man behöver inte alltid förklara sig, hålla tillbaka eller fundera över hur man uppfattas. Man kan släppa loss, bjuda på sig själv och vara precis så där knäpp som man faktiskt är. Och tro mig, det kan jag vara! HAHAHA!...

 

Jag älskar människor som har nära till skratt. Människor som inte tar sig själva på för stort allvar, som kan bjuda på sig själva och som förstår att livet faktiskt blir lite roligare när man vågar vara fånig ibland. Vi har alla tillräckligt med saker att fundera över och bekymra oss för här i livet. Därför tycker jag att det är så viktigt att också skapa utrymme för glädje, humor och sådana där stunder när man skrattar så mycket att man nästan får ont i magen.

 

Och det är precis vad jag får göra tillsammans med min familj!

 

Det spelar liksom ingen roll om vi sitter och äter, åker bil eller bara står och pratar om någonting helt vardagligt. Det kan räcka med en enda kommentar för att allt ska spåra ur i världens skrattfest. Jag tror faktiskt att det är en av de egenskaper jag uppskattar allra mest hos människor överlag. Att de kan sprida glädje och få andra att känna sig avslappnade.

 

För visst är det fint när man kan skratta tillsammans? Inte bara le lite artigt, utan verkligen skratta från hjärtat. Sådant där skratt som kommer spontant, som inte går att planera och som ibland fortsätter långt efter att själva skämtet är över.

 

Det är sådana stunder jag vill samla på mig fler av..

 

Det är ju faktiskt det livet består av, om man tänker efter. Alla de där små stunderna som tillsammans blir något mycket underbarare.

 

Och det är precis sådana minnen jag vill fortsätta skapa. 

 

Sedan måste jag ju erkänna att jag verkligen tycker om att ha ett socialt liv. Jag gillar att träffa människor, hitta på saker och ha små planer att se fram emot. Jag är absolut en person som uppskattar lugnet hemma också, men jag tycker att det är så härligt när kalendern innehåller roliga saker och när man har något mysigt inplanerat. Något att längta till.

 

Myset fortsätter även i morgon! ❤️

 

Då ska jag nämligen ut och äta middag med två tjejkompisar, och det ser jag verkligen fram emot. Det ska bli så himla mysigt att få umgås med tjejerna, äta gott, prata om livet och bara ha en trevlig kväll tillsammans.

 

Jag tycker verkligen att det är viktigt att vårda sina vänskapsrelationer. Att inte bara tänka att man borde ses någon gång, utan faktiskt försöka få till de där träffarna. För det är så lätt att vardagen rullar på och att veckorna plötsligt blir till månader. Alla har sitt, alla har sina rutiner och ibland behöver man helt enkelt ta initiativet för att få till en träff! 

 

Jag uppskattar verkligen mina vänskaper och tycker att det är fint att kunna umgås med olika människor och få ta del av deras liv, tankar och erfarenheter. Alla relationer har ju sin egen charm, och jag tycker om när man kan skratta tillsammans, prata om både stora och små saker och bara njuta av varandras sällskap.

 

Så i morgon väntar alltså ännu en middag ute, och jag tänker verkligen njuta av den. God mat, fina tjejer och en massa prat. Kan ju knappast bli annat än mysigt! 

 

 

Och så kommer vi till det här med singellivet, som jag ibland funderar lite över. HAHAHA!

 

Jag kanske lever ett ganska typiskt singelliv trots allt, när jag tänker efter. Jag gör saker med vänner, umgås med familjen, hittar på utflykter, går ut och äter, jobbar och fyller livet med sådant som jag tycker om. Jag har mina rutiner, mina intressen och mina människor omkring mig.

 

Jag sitter inte direkt hemma och väntar på att livet ska börja. Tvärtom försöker jag ta vara på det jag har här och nu och göra sådant som gör mig glad. Jag vill kunna se tillbaka på mina dagar och känna att jag faktiskt har levt, skrattat och skapat fina minnen längs vägen.

 

Men så finns det ju en liten detalj som saknas i mitt annars ganska sociala singelliv.

 

Det där med dejtandet! 

 

Den världen har jag fortfarande inte riktigt klivit in i.

 

Jag är ganska romantisk av mig. Jag tycker om tanken på att träffa någon på ett naturligt sätt, att en blick kanske dröjer sig kvar lite längre än vanligt, att ett samtal plötsligt blir mer intressant än man hade tänkt sig eller att man träffar någon genom livet självt.

 

Tänk om man bara råkar hamna bredvid någon, börjar prata och plötsligt känner att det finns någonting där? Något som gör att man blir nyfiken på personen och vill veta mer. Jag tycker faktiskt att det är en ganska fin tanke. ❤️

 

Sedan vet jag självklart att kärlek inte alltid fungerar som i en romantisk film. Jag är fullt medveten om att relationer kräver arbete, kommunikation, tålamod och en vilja att mötas. Men jag tycker ändå om tanken på att själva mötet kan ske spontant, utan att man behöver känna att man letar efter kärleken precis hela tiden.

 

Och jag tänker faktiskt inte stressa fram någonting.

 

Jag har varit singel i flera år nu, och även om jag ibland kan längta efter att ha någon vid min sida så har jag också ett liv som jag tycker om. Jag har människor jag älskar, en familj som får mig att skratta, vänner att hitta på saker med och Albert som förgyller min vardag på sitt alldeles egna sätt.

 

Jag har mycket fint omkring mig, och det vill jag verkligen inte glömma bort bara för att jag inte har en partner.

 

Samtidigt tänker jag inte låtsas som att jag aldrig längtar efter kärlek. För det gör jag ibland. Jag kan absolut sakna tanken på att ha någon att dela vardagen med. Någon att komma hem till, någon att krypa upp bredvid i soffan, någon att skratta med åt småsaker och någon som man kan prata med om allt möjligt.

 

Någon som frågar hur dagen har varit och faktiskt vill höra svaret. Någon att laga middag med, göra spontana utflykter tillsammans med och planera framtiden ihop med. Någon som blir ens självklara person.

 

För mig handlar kärlek inte bara om att ha någon att kalla sin pojkvän. Jag vill att det ska finnas något mer än så. Jag vill ha trygghet, vänskap, attraktion, nyfikenheten, humor och en känsla av att vi verkligen tycker om varandra..

 

Livet är alldeles för kort för att lägga sin tid på människor som inte vet vad de vill eller som inte kan behandla andra med respekt.

 

Jag vill hellre vänta på något som känns rätt än att gå in i någonting bara för att slippa vara singel. Och jag tror faktiskt att det är viktigt att påminna sig själv om det ibland.

 

Att vara singel betyder inte att man saknar någonting som gör en mindre hel som människa. Det betyder inte att man har misslyckats med kärleken eller att man ligger efter alla andra. Vi har alla våra egna liv, våra egna erfarenheter och våra egna vägar att gå.

 

Vissa träffar sin stora kärlek tidigt, andra senare i livet. En del hittar kärleken flera gånger, medan andra får vänta länge på att träffa någon som verkligen passar dem.

 

Det finns ingen gemensam tidsplan som alla måste följa.

 

Och jag tänker försöka påminna mig själv om det när jag någon gång blir otålig. 

 

Han får helt enkelt hitta mig!.

 

Sedan får vi väl se om det plötsligt dyker upp någon man som får mig att tänka, Men hallå där, var har du varit hela mitt liv? 

 

Tänk om det faktiskt är så enkelt att livet har en liten överraskning på lager någonstans, när man minst anar det. Kanske träffar jag honom genom någon jag redan känner, kanske på ett ställe jag brukar besöka eller kanske i något sammanhang som jag inte ens hade tänkt på.

 

Jag vet inte, och det är väl lite det som är spännande också..

 

Jag hoppas verkligen att ni också har haft några fina dagar och att ni har fått skratta ordentligt tillsammans med någon ni tycker om. Och om ni inte har haft de bästa dagarna just nu, så hoppas jag att det snart dyker upp något litet som gör er glada. Ibland kan det faktiskt räcka med ett fint samtal, en promenad, en god middag eller ett oväntat meddelande från någon som tänker på en. 💜

 

Ta hand om er själva och varandra, fina ni. Glöm inte att uppskatta de människor som får er att skratta, som lyssnar när ni behöver prata och som får er att känna er hemma.

 

Livet är inte alltid enkelt, men mitt i allt det där svåra finns det så mycket fint att ta vara på.

 

Stor kram.

 

Ps. Min ena bror är en av Alberts favoritpersoner. Deras band är otroligt fint att se 💜