Nicci

Hej fina ni.

Jag njuter verkligen av de här sommardagarna. Det är något speciellt med den här tiden på året. Tempot blir lite lugnare, kvällarna känns oändliga och man vill bara ta vara på varje liten stund. Jag försöker verkligen vara närvarande och uppskatta allt det där enkla som faktiskt gör mig lycklig.

I går började dagen på allra bästa sätt. Jag träffade en av mina bästa vänner för en tidig långpromenad. Vi promenerade länge, pratade om livet, skrattade, uppdaterade varandra om allt som hänt sedan sist och bara fick vara tillsammans. Det är verkligen något speciellt med de där vänskaperna där man kan prata om precis allt, från stora livsfrågor till helt oviktiga saker, och tiden bara springer iväg.
Efter promenaden åt vi sushi tillsammans, och det blev en riktigt lång lunch där vi satt kvar i flera timmar. Jag älskar sådana dagar när man inte behöver stressa vidare någonstans utan bara kan sitta kvar, fortsätta prata och njuta av sällskapet. Det fyllde verkligen på energi och hjärtat kändes så fullt efteråt.

På kvällen mötte jag och Albert upp min syster och så tog vi oss in till Söder. Bara det gjorde mig glad. Söder har alltid haft en alldeles speciell plats i mitt hjärta och varje gång jag kommer dit känns det som att jag kommer hem på något sätt.

Det blev en sen middag, först vid niotiden. Vi köpte med oss Donken och satte oss i en hundrastgård så att Albert fick springa av sig. Han var så lycklig och det gjorde mig så glad att se honom. Det är verkligen de där små stunderna som betyder så himla mycket.

När Albert hade sprungit klart gick vi vidare upp på berget. Där stod vi och bara njöt. Solen höll sakta på att gå ner och himlen målades i de vackraste färgerna. Framför oss låg hela Stockholm och glittrade i kvällsljuset. Det var fullt av människor, söderbor, turister, kompisgäng, par och familjer. Alla verkade vilja fånga de sista soltimmarna innan kvällen tog över.

Och stod vi.

Plötsligt sköljde en enorm känsla av nostalgi över mig. Jag fick verkligen uppleva min barndom igen. Min uppväxt på Söder. Jag såg framför mig lilla Nicci som sprang runt på gatorna, upptäckte kvarteren, levde livet utan att tänka så mycket på framtiden. Så många minnen finns kvar där. Platser som kanske ser likadana ut men som samtidigt bär på så många historier.

Det är märkligt hur en plats kan väcka så mycket känslor. Söder kommer nog alltid att vara en del av mig, oavsett var livet tar mig. En del av mitt hjärta kommer alltid att finnas där.
Det gjorde mig också så glad att få dela den kvällen med min syster och med Albert. Att få visa honom ännu en plats, promenera tillsammans genom kvarteren och bocka av ännu en sak på vår lilla lista över saker vi vill uppleva tillsammans. Nu kan jag äntligen checka av en kvällspromenad på Söder med Albert, och det känns faktiskt som ett väldigt fint minne att bära med sig.

Det blev verkligen en sådan där sommarkväll som man önskar att man kunde stanna kvar i lite längre. Inga måsten, ingen stress, bara människor man älskar, en fantastisk utsikt, en vacker solnedgång och känslan av att livet faktiskt är väldigt fint.

Jag är så otroligt tacksam. Tacksam för mitt liv, för människorna jag har omkring mig, för familjen, mina vänner och för alla små ögonblick som kanske inte verkar så stora just då, men som senare blir till de finaste minnena.
Det är verkligen de här stunderna som påminner mig om att lycka ofta finns i det enkla.
Tack livet för mitt liv och för alla fantastiska människor jag får dela det med. 

Kram.