Nicci

God morgon fina ni och varmt välkomna till år 2026.

Ett helt nytt år ligger framför oss. Tomma sidor, oskrivna kapitel och den där speciella känslan som bara finns precis i början av något nytt. Jag älskar den känslan. Förväntan blandad med lugn. Hopp blandat med tacksamhet.

Mitt nyår blev precis så som jag behövde att det skulle vara, enkelt, tryggt och fyllt av värme. Inget stressande, inga måsten, inga stora planer. Bara närvaro. Jag tillbringade kvällen med gos med min hund, många kramar med mina kollegor som mer och mer känns som en andra familj, och ett långt samtal under en promenad hemåt tillsammans med en kollega som med tiden blivit en riktig vän. Sådana där samtal som flyter fram utan att man märker hur tiden går, där stegen blir långsammare för att man inte vill att det ska ta slut.
Väl hemma kröp jag ner i soffan, slog på en film och lät kroppen sjunka ner i lugnet. Sen var det dags att sova, skavfötter med min vovve, den bästa sortens trygghet. Jag somnade innan tolvslaget, helt ovetandes om raketerna som skulle lysa upp himlen. Vaknade till fyrverkeriernas dån, låg kvar en stund och log för mig själv innan jag somnade om igen. Och när jag vaknade tidigt på nyårsdagsmorgonen var känslan så tydlig, glädje. Tacksamhet. Ett lugnt ja till livet.
2025 var ett år fyllt av så många fina stunder. Små ögonblick som blev stora i hjärtat. Kapitel som avslutades, men också kapitel som fick fortsätta växa. Jag bär med mig dem alla in i det här nya året. Och nu känner jag mig redo. Redo för nya erfarenheter, nya lärdomar, nya skratt och kanske också nya utmaningar. Undra vad 2026 har att erbjuda? Jag vet inte, och det känns faktiskt helt underbart.

Den första dagen på året följer traditionen, pizzalunch med vänner. En sån där enkel men kär tradition som jag verkligen värnar om. Att få börja året med skratt runt ett bord, med människor jag tycker om, känns som ett fint sätt att sätta tonen för resten av året. Senare under dagen väntar jobb, och Albert åker hem till sin andra familj idag. Det känns alltid lite vemodigt när han åker, men också tryggt i vetskapen om att han har det bra och är älskad där också ❤️

Det är planerna för årets allra första dag. Inga stora ord, inga stora gester, bara liv, precis som det är. Och ändå känner jag ett pirr i hela kroppen. Ett sådant där bubblande pirr som inte riktigt går att sätta fingret på. Pirr över att våren sakta men säkert är på väg. Pirr över att dagarna blir ljusare. Pirr för livet i sig, för allt som kan hända och allt som ännu är möjligt.

Så mycket pirr. 

Önskar er en bra start på detta år.

Kram.