Nicci

Snart ska jag till jobbet och på tisdag morgon får jag hem min vovve för en lite längre mattevecka. Ska bli mysigt att ha honom över påsken.

Men nu till rubriken. Love is blind. Jag tänkte inte skriva om realityserien utan om just om kärleken är blind. På ett sätt är den det för mig, en personlighet gör allt. Det förstärker även ett utseende, för mig. Träffar jag en kille utifrån bara ett utseende och det visar sig sen vara en playboy så sjunker utseendet i mina ögon och tvärtom. För mig vinner personligheten alla gånger. En människa blir så otroligt vacker med en vacker personlighet, och då menar jag inte att den personen enbart har bra sidor, för den personen finns inte. Men en trygg, lojal, ärlig partner med bra värderingar och moral. Sen kan jag mer än gärna plocka strumporna som slängs lite här och där. Eller stå ut med andra småsaker. 

Jag förtrollas av ord en människa säger och har tidigare blivit besviken över hur dessa ord inte stämmer i det långa loppet. Jag vill ju tro att en människa är som den är i början, en livstid av nyförälskelse och kärlek. Att vattna det gräs man redan har. Visst finns dom där ute? 

Jag vill hitta min bästa vän, bygga en vänskap och därifrån ta det till nästa nivå. Men hur gör man då? I min ålder. Hur gör man det när man snart är en medelålders kvinna. Det är så jag har träffat killar förut, i mina yngre dagar. Jag vill veta saker om killen innan jag går på en första dejt. Jag vill veta att det är en bra kille innan. Kanske måste jag tänka om där och våga slänga mig ut i dejtingvärlden. Jag har fegat på alla dejtingappar, den enda jag någonsin haft, för där får man frågan direkt om man ska ses. Och det vill inte jag. Tinder har funkat, i det korta loppet för mig. Att träffa en bästa vän och sen utveckla kärlek har funkat i det långa loppet för mig. Ett förhållande varade i sju år, ett förhållande jag hade som barn hittade vi tillbaka till varandra som vuxna. Jag har känt personen innan det blev kärlek. Den trygga vägen. 

Men det blir svårare på den vägen ju äldre man blir har jag märkt. Och i dagens samhälle med alla miljoner appar som finns, såsom snapchat m.m. så är det så enkelt att såra och vara otrogen. För det är så tillgängligt. Okej, nu är snapchat för mig en mer ungdomsapp där tonåringar hänger på, skickar massa bilder på varandra hit och dit. Men det är så enkelt, och ytligt. Och gör att en värld med massor av gräsmattor öppnas, att man glömmer att vattna den gräsmattan man redan har.

Jag som äldre vill bara skicka bild på mig själv till min älskade, via sms. Nu kom vi lite ifrån ämnet.  

Jag tycker ändå att kärleken är blind i slutändan och att en människas utseende växer eller sjunker utifrån personlighet ❤️ såklart att ett utseende spelar roll så och det är just det som kan växa beroende på personlighet. För mig. Så kärleken kan absolut vara blind. Om orden och personligheten håller i sig. 

Mycket babbel här, har jag ens kommit fram till något?. Nu ska jag städa lite, hoppa in i duschen och bege mig till jobbet. Ha en jättefin söndag. Kram.