Nicci

Hej fina ni! 

 

Jag passade faktiskt på att gå till jobbet innan regnet bestämmer sig för att komma. Herregud, vad det mullrar ute just nu! Det känns nästan som att himlen när som helst ska öppna sig. Jag älskar egentligen ljudet av åska när man sitter tryggt inomhus med en kopp iste, men jag är desto mindre sugen på att bli genomblöt på vägen. Så här sitter jag nu, med mobilen i handen, och passar på att skriva några rader till er.

 

Vilken fin helg jag har haft. Den har varit fylld av människor jag tycker om, skratt, djur, fina samtal och en liten dos resedrömmar. Precis en sådan helg som fyller på energin.

 

I fredags åkte jag hem till en tjejkompis. Där väntade min guddotter och hennes lillebror, och det blev en eftermiddag med fullt fokus på lek. Vi ritade, pysslade och hittade på en massa bus tillsammans. Det är något speciellt med barn, de får en verkligen att vara i nuet. Allt handlar om fantasi, skratt och att ha roligt i stunden. Jag uppskattar verkligen de där stunderna när man får släppa allt annat och bara vara.

 

Efter några mysiga timmar var det dags att åka vidare. På kvällen mötte jag upp en annan tjejkompis och vi gjorde ett viktigt stopp, handla godis! Ni vet ett sådant där besök där man tänker att man bara ska köpa "lite", men sedan går därifrån med en påse som väger flera kilo. Vi köpte dessutom sushi innan vi gick hem till mig för en riktig tjejkväll.

 

Och alltså... jag älskar verkligen sådana kvällar.

Vi satt i timmar och bara pratade. Om livet, framtiden, minnen, drömmar, kärlek, vardag och allt däremellan. Tiden bara försvinner när man har människor omkring sig som får en att känna sig trygg och avslappnad. Det finns verkligen något läkande i långa samtal där man både skrattar så att man får ont i magen och samtidigt kan prata om det som känns på riktigt. Jag är så otroligt tacksam över mina fina tjejer.

 

I går blev det sedan en utflykt tillsammans med Albert. Vi åkte till Nyckelviken, och jag visste att han skulle älska det. Hans absoluta favoritleksak  är nämligen grisar, så självklart ville jag att han skulle få träffa riktiga grisar. 

 

Men dagens stora höjdpunkt blev faktiskt inte grisarna.

Vi gick in i en av hagarna där man får vistas tillsammans med fåren, och där hände något så otroligt gulligt. Ett litet lamm verkade bli helt förälskat i Albert. De började leka med varandra på sitt alldeles egna sätt. Lammet följde efter honom överallt, nosade på honom och de verkade nästan kommunicera utan ord. De pussades till och med. Jag stod bara bredvid och log. Det var en sådan där stund som man önskar att man kunde stanna tiden i.

 

Det var första gången Albert kom så nära ett lamm, och det märktes verkligen hur fascinerad han var. Samtidigt verkade lammet lika nyfiket på honom. Det var så fint att se deras möte och hur naturligt allt blev.

 

När det sedan var dags att gå blev faktiskt lammet kvar vid staketet och stod länge och bä:ade efter oss. Det gjorde nästan lite ont i hjärtat att lämna. Hade vi inte haft en tid att passa hade vi nog gärna stannat mycket längre.

 

Men nästa äventyr väntade.

 

Vi satte oss i bilen och styrde mot Arlanda för att hämta upp min bror som varit på semester i Grekland.

 

Är det bara jag som får ett alldeles särskilt pirr i magen av att åka till Arlanda?

 

Jag vet inte riktigt vad det är, men flygplatser har alltid haft något speciellt över sig. De är fyllda av förväntan, längtan, återseenden och nya äventyr. Människor som ska resa iväg mot sina drömdestinationer och andra som precis kommit hem med väskorna och hjärtat fulla av minnen. Bara känslan av att vara där gör att reslusten vaknar till liv.

 

Medan vi väntade hade jag varit inne på Arlandas hemsida och följt flygen för att se om min brors plan var i tid. Då såg jag att ett flyg från Santorini skulle landa.

 

Direkt började tankarna vandra.

 

Santorini är verkligen en av mina absoluta favoritplatser på jorden. Den lilla ön är så otroligt vacker med sina vita hus, blå kupoler och den fantastiska utsikten över havet. Jag tror aldrig att jag kommer att tröttna på den platsen. Och solnedgångarna... de är precis så magiska som alla säger. Det är nästan svårt att förstå att något kan vara så vackert på riktigt.

 

Nu under sommaren och en bit in på hösten går det dessutom direktflyg dit, vilket är ett tips till er som funderar på en resa. Om ni inte har varit där än tycker jag verkligen att ni ska sätta upp Santorini på er lista. Det är en plats jag gärna återvänder till om och om igen.

 

Efter en stund kom min bror ut genom ankomsthallen, solbränd, trött och glad, och självklart började han direkt berätta om sin resa. Han hade varit på Zakynthos, en plats som faktiskt också betyder en hel del för mig.

 

Det var nämligen dit jag gjorde min allra första resa utan mina föräldrar. Det känns nästan som ett annat liv nu, eller åtminstone hundra år sedan. Jag minns fortfarande känslan av frihet, pirret inför att resa på egen hand och alla minnen som skapades där. Det är märkligt hur vissa platser alltid kommer att ha en särskild plats i hjärtat, inte bara för hur vackra de är utan för vem man var när man var där.

Det blev verkligen en helg med lite av allt, kvalitetstid med människor jag älskar, en massa skratt, mysiga djurmöten, långa samtal, familjetid och dessutom en stor dos reselängtan.

 

Nu väntar en ny vecka, och jag hoppas att den blir minst lika fin. 

 

Och nu kom regnet.

 

Kram.