Hej fina ni 🪻
I går upplevde jag något som verkligen berörde mig på djupet. En ny kollega kom fram, gav mig en bamsekram och sa: "Tack för att du är min trygghet här." De orden landade rakt i hjärtat på mig. Så enkla, men ändå så kraftfulla. Jag kände hur tårarna nästan började bränna bakom ögonlocken, för hur ofta får man egentligen höra något så äkta, så naket, så varmt?
Resten av kvällen på jobbet gick i samma känsla. Lätthet. Glädje. Samhörighet. Jag insåg hur lyckligt lottad jag är som får arbeta på en plats där människor inte bara är kollegor, utan där vänskap växer fram. Några av mina allra finaste vänner har jag faktiskt hittat just här, och det är nästan svårt att ta in ibland. Tänk att livet leder oss till sådana möten, som små gåvor inslagna i vardagens rutiner.
Det fascinerar mig vilken kraft ord har. Ett enda tack. Ett litet "hej, hur mår du?" Ett erkännande. Ett förlåt. Ord kan bygga broar mellan människor, läka sår och öppna dörrar som vi kanske trodde var stängda för alltid. Men det är lika starkt åt andra hållet, när ord uteblir. Tystnaden kan tala lika högt, ibland högre. Ett förlåt som aldrig uttalas kan väga tungt. Och samtidigt, ett förlåt som faktiskt sägs kan vara det som får ett hjärta att läka.
Det är just den där balansen mellan ord och tystnad, mellan handlingar och stillhet, som gör relationer så levande och så sköra på samma gång. Jag märker att jag själv, mer än någonsin, börjar förstå vad som är viktigt för mig. Att få vara en trygghet för någon annan. Att få inspirera, beröra, och kanske till och med förändra någons dag, bara genom att vara mig själv.
Och vet ni? Det är det jag älskar mest. Att känna att det jag gör, och det jag säger, faktiskt gör skillnad. På riktigt. För när allt kommer omkring är det kanske just det vi alla längtar efter: att bli sedda, hörda och på något sätt lämna ett avtryck.
Så i kväll går jag till jobbet med samma känsla i hjärtat. Varm. Tacksam. Förväntansfull. För jag vet att ännu en kväll kan bjuda på nya ord, nya möten och nya hjärtslag att bära med sig.
Kram.


0